Helena Sandklef

The time has come....

2009-04-08T19:20:00.003+01:00

Denna bloggen har revampats på www.helensandklef.se. Snälla ändra rss och bokmärken så vi får fortsätta vår spännande resa tillsammans. Allt gott, nu blir andra bullar!

Att se livet passera.

2009-04-04T19:22:00.002+01:00

Idag såg jag en pensionär som satt på sin rullator i Hässelbyrondell och tittade på trafiken. Är det så det ska vara? Man sliter hela livet för att kunna njuta mot slutet, och detta är njutet?! Näfyfan!

Inte en grön planta, hårt vårljus som gör allt platt och bilar från förorten med läckande avgasrör. Och där satt han. För att titta på det som kallas livet. Det får mig att i hemlighet åtrå liberala vapenlagar, låt oss hoppas senast 2044.

Obama addressing GM and Chrysler. And the nation.

2009-03-30T17:00:00.002+01:00

President Obamas tal, adresserat den amerikanska bilindustrin, ingav en liten strimma hopp och en liten känga åt protektionismen. Han sa sig vara missnöjd över den plan på omorganisering som han efterfrågat från både Chrysler och GM och som en direkt reaktion mot detta avgick Generla Motors vd Rick Wagoner. Obama erbjöd ett team av experter för hjälp till självhjälp med den väldigt begränsade tidsramen av 60 dagar för GM respektive 30 dagar för Chrysler.

Enligt amerikanska manéer tog Obama upp bilindustrin som stöttepelare under andra världskriget och som grundpelare till den amerikanska medelklassen. Men han var förvånansvärt resolut i sitt avståndstagande till en bail-out för att istället blicka framåt mot nya, potentiella industrier.

Men en sak äro säker, USA kommer aldrig sluta parkera för gott.

"How We Lost the War We Won" av Nir Rosen.

2009-03-29T23:32:00.004+01:00

Nir Rosen, en god vän till Yannis Pappas, har skrivit ett fantastiskt reportage för Rolling Stone som jag sprang på. Både bilder och text är ljuva. Eller talande; ljuv kanske inte är ordet att använda i samma mening som automatvapen, taliban eller heroin...

"En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin".

2009-03-29T17:42:00.002+01:00

En kopp kaffe med Johan Norberg, i dagens SvD.

Sexuell frigörelse.

2009-03-28T23:32:00.002+01:00

MSNBC är snälla och håller mig ajour i allt av vikt under denna stressiga period. Men en nyhet som jag hoppats hade avskrivits som sensationsjournlistik (ett annat lande, en annan tid) är den om en 14-årig flicka som står åtalad för "possession and distribution of childponography" efter att ha lagt upp nakenbilder på sig själv på sin egen myspacesida. Hon riskerar 17 år i fängelse och kommer för alltid att vara stämplad som sexualbrottsling.

Må vara att sex är så "mystifierat" att mina kompisar inte visar sig nakna för sina pojkvänner eller pratar sex med sina bästisar, men detta är väl att ta de konservativt kristna idealen steget för långt. När började man kompromissa med den individuella friheten?

Chris Hedges and that of war.

2009-03-24T16:19:00.002+01:00

Jag håller på med två slutvisningar av lika många projekt på ICP och därför har jag negligerat denna plats. För detta är jag mycket ledsen. Men snart får bloggen både mer tid och ett ansiktslyft så ge inte upp på mig.

Tills vidare vill jag citera den välskrivna boken "War is aforce that gives ut meaning" av Chris Hedges, en krigskorresponent som överlevt bakhåll, fängelse, misshandel och kidnappningar världen över. Fakta och filosofi blandas med en självupplevd historia, inte sällan någon annans berättad av Hedges:

"I learned early on that war forms it's own culture. The rush of battle is a potent and often lethal addiction, for war is a drug, one I ingested for many years. It is peddled my mythmakers - historians, war correspondents, filmmakers, novelists and the state - all of whom endow it with qualities it often does posess: excitment, excoticism, power, chances to rise above our small stations in life, and a bizarre and fantastic universe that has a grotesque and dark beauty. It dominates culture, disort memory, corrupts language, and infects everything around it, even humor, which becomes preoccupied with the grim perversities of smut and death. Fundamental questions about the meaning, and meaninglessness, of our place on the planet are laid bare when we watch those around us sink to the lowest depths. War exposes the capacity of evil that lurks not far below the surface within all of us. And this is why for many war is so hard to discuss once it is over."

"Peace had again exposed the void that rush of war, of battle, had filled."

"War makes the world understandable, a black and white tableau of them and us. It suspends thought, especially selfcritical thought. All bow before the supreme effort. We are one. Most of us willingly accept war as long as we can fold it into a belief system that paints the ensuing suffering as necessary for a higher good, for human beings seek not only happiness but also meaning. And tragically war is sometimes the most powerful way in human society to achieve meaning."

I väntan på mig: tips!

2009-03-19T22:42:00.001+01:00

Jag vet att jag har åsidosatt sidan. Men jag ska ta igen det. Under tiden, läs Maria Blohms träffsäkra reflektioner om män och våld.

Nånannanismen

2009-03-13T22:22:00.002+01:00

I landet utan ansvar ser jag en f.d. modell slash skådespelerska, Hunter Tylo, göra reklam för en epilepsiorganisation. Mitt under breaking news om Bernard Madoffs rättegång på MSNBC kommer den silikonförstörda såpakaraktären på besök under ett reklaminslag:

"My son Mickey drowned during a seizure in our pool. No one told us how bad epilepsi really can be".

Ingen berättade? Har man inte ansvar som förälder att ta reda på detta själv, såvida du nu har presenterats en diagnos? Det kan ju inte vara läkarnas ansvar?

"Min dotter Ellen dog förra veckan av svält. Ingen hade berättat för mig hur snabbt det går för ett barn att dö utan mat."

Varför äktenskap?

2009-03-12T15:09:00.002+01:00

Skilsmässans vara eller icke vara har sedan en tid tillbaka rasat på Newsmill, initierad av Linda Skugge och påeldad av Schyman. Intressant att vi väljer den ansatsen istället för att gå till botten med det som kan tänkas vara roten: äktenskapets vara eller icke vara!

I en annan viktklass av debatten hittar vi författaren Cecilia Gyllenhammar i en ringhörna och Charlie Weimers, Kristdemokratiska ungdomsförbundet, i den andra. Medan Gyllenhammar hyllar individens förkärlek till det fria valet, må så ske på bekostnad av traditionella värderingar och normer, så eftersträvar Weimers rättning i leden och åberopar en återgång till det vi traditionellt kallar mammapappabarn.

Jag håller med Gyllenhammar i mångt och mycket; varför leva under påfrestningar när vi frestas att avsluta? Men jag vill samtidigt upprepa min tidigare fråga till kvinnan som genomgått två skilsmässor och som verkat tappat tron på den äktenskapliga formen av relation; varför gifta sig? Om det handlar om huruvida barn far illa med två föräldrar under samma tak som grälar, spelar det då någon roll om de är gifta eller inte? Självklart finns det juridiska fördelar med giftemål, men bortsett från dessa, varför diskuterar vi separation vs. sammanhållning i enbart äktenskapliga termer?

Hon får svar på tal av Weimers som drar de äktenskapliga fördelarna steget vidare enligt traditionella KD manéer. Han vill stärka kärnfamiljen genom att minska pressen - de höga skattesatserna!

Det samhälle vi rör oss i idag är mer ombytligt och besitter ett raskare tempo än det samhälle vi hänvisar till som "förr" och "då man fortfarande aktade kärnfamiljen". Få stannar kvar för en guldklocka och enstaka är de som väljer sin partner i grundskolan. Samhället är dynamiskt!

"Min önskedröm är en medveten politik från alliansen som sätter familjen högst upp på prioriteringslistan, och då menar jag inte i form av nya pekpinnar om hur familjerna ska bete sig. Sluta istället upp med att driva igenom den radikalfeministiska agendan."

Men det är ju just dessa pekpinnar han tar fram! Han förkastar Gyllenhammars "lättvindiga" sätt att slänga bort sitt äktenskap till fördel för vad hon känner som frihet och uppmanar istället henne att stanna för det som bakåtsträvare vill att samhället ska vara en enveten anhängare av -det heteronormativa äktenskapet. Vad hände med att sätta människan och dess frihet att välja utan att stigmatiseras högst upp på prioriteringslistan? Weimers vill lyfta det betungande ok som i barnfamiljer finner i form av ekonomi och tidsbrist. Jag föreslår att Weimers börjar med att lyfta det ok av formgjutna mallar i vilka han vill stöpa "familj" under överseende av ett schabloniserat samhälle, byggt på koncepten heterosexualitet, institutionaliserad tvåsamhet och det betryggande patriarkatet.

Min fråga kvarstår därmed till dessa två individer som skiljer sig så i uppfattningen om äktenskapet; varför äktenskap?

Den nya amerikanska hemlösheten.

2009-03-11T18:23:00.002+01:00

NYT gräver i finanskrisens spår och hittar medelklassfamiljer boende på primitiva motell. Man beskriver det som en ny hemlöshet och många är de öden som nu representerar USA's djupa kris. Men jag kan inte låta bli att undra över hur så många familjer på så kort tid kan gå från välbärgade medelklassmedborgare rätt ner i hemlöshetens djupa hål? Hela USA bygger på en klara-dig-själv-mentalitet; att det inte finns ett fungerande socialt skyddsnät är ju ingen hemlighet. Kan man verkligen skylla allt på banker, mäklare och barnomsorg?

Det händer bara i Malmö...

2009-03-11T14:55:00.002+01:00

Halvvägs ut på kontinenten, först med uteserveringar året om och kulturkomplex....

Frihet och priset för denna.

2009-03-10T16:11:00.002+01:00

Följande resor till USA har förärats av mig under det senaste året:

5 - 9/6

29/6 - 4/8

23/12 - 21/1

20/2 - 1/3

och min sista skulle bli 9/3 - 3/4

Jag har hyrt en lägenhet på Manhattan, tjänar mina pengar i Sverige och spenderar dem här. Och det är dyra pengar som resultat av nöje, shopping och ockerhyra. Allt som stimulans rätt in i den hårt sargade amerikanska finansapparaten.

Det fanns tydligen en uppsats om mig på tulltjänstemannens dator och efter frågor till vilka han inte ens intresserade sig för svaret säger han: "You have a problem, you are spending more time here than in your homecountry". Jag vill inte upplysa honom om den matematiska konflikten i det argumentet utan nickar med en spelad förståelse. "OFFICER, can I have an escort here!" och innan jag vet ordet av är jag ledsagad in i en väntesal full med konstaplar och byråkrati. Alla gångar och korridorer utmynnar i någon form av kalt förhörsrum och det förvånar mig att toaletten har en solid dörr och inte en plexiglasskiva. Uppe på en höjd i ena kortsidan rör sig olika uniformerade män bakom pulpetrar. Det skämtas och ryggdunkas, skrattas åt passbilder och dricks kaffe. En kvinna blir uppkallade med barsk röst och mannen som tagit plats bakom en pulpet sänker rösten och skakar på huvudet simultant. Han kallar på en kollega. Denna är en kraftigt överviktig vit man i 22 årsåldern, höftpartiet rör sig med en halv sekunds fördröjning när han kobent tar sig fram, fullständigt upptagen med att tugga tuggummi med öppen mun. Han går fram och blir uppenbart upphetsad av situationen och samtidigt som han blåser en sån där frenetisk bubbla så säger han, som på melodi, "you are going home!" och ler utan att se på den lilla förfärade kvinnan på golvet. Han tuggar sig bort till något viktigt i det andra hörnet och medan mannen bakom pulpeten försöker förklara för kvinnan hur denna avvisning skall komma att gå till ropar han från andra sidan av rummet: "Hey [namn], do you want me to get you something to eat! Im going to [namn] around the corner. Hungry?". Mannen bakom pulpeten avbryter därmed sin konversation med kvinnan, säkert inget viktigare än att förklara hennes rättigheter i detta amerikanska och godtyckliga system, och går över till kollegan, öppnar plånboken och börjar diskuterar priset på en kyckling med ris.

Vi andra sitter med nedböjda huvuden och biter ihop, ingen vågar yttra ens en kraftigt rabatterad min av missnöje. Vi har inga tydliga rättigheter, allt kommer att användas mot oss, och kränkningen är för omfattande för att man ska få någon att förstå. "Vi ser allvarligt på hot mot våra tjänstemän" står det på en skylt vid varje tullbås. Men det står inget om ömsesidig respekt. Kanske saknas en översättning för det i just detta sammanhang.

Jag blir uppkallad efter två timmar av kallsvett, tar en Läkerol och hoppas för en gångs skull att reklamen ska hålla vad den lovar. Kan man stämma Läkerol för falsk marknadsföring om jag blir deporterad? hinner jag hastigt tänka i ett försök att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk. Jag vill sparka åt något håll där jag inte fölorar benet.

Lite frågor senare, och några vidlyftande konspirationsteorier om anledningen till att min pojkvän kommer med ett annat plan dagen efter, tittar han som alltmer liknar en välpolerad gris än en överviktig 22 åring mig djupt in i ögonen och säger, med ett eftertryck som talar om för mig att jag ska vara tacksam, "YOU ARE FREE TO GO". Men så vitt jag vet har jag har aldrig varit frihetsberövad! Jag dröjer kvar en extra sekund för jag är säker på att detta ska återföljas av ett "Congratulations!".

Men mycket lärdom kom av denna händelse, inte minst slipper jag fundera över alla dessa kvarglömda väskor i ett hörn på varje flygplats. Jag lyfte ner min silvergrå från högen och rullade sakta ut mot The Land of the Free, tacksam och kränkt.

Wow MP de gröna.

2009-03-05T22:46:00.002+01:00

Dra på trissor, ni är heta!

Detta med prositution.

2009-03-04T08:12:00.002+01:00

Jag skulle kanske inte gå så långt som att kalla det reportage men i söndagens Aftonbladet kunde vi läsa om tre kvinnor som ägnade sig åt eskortservice. Och hör och häpna hörrni; de hade alla vanliga liv med jobb och kärlek, allt enligt svenska normer. Vinkel viskade "stackars, stackars", som att Jan Helin suttit på ett morgonmöte med en ovanlig stor dos sympati och tänkt att här ska jag lägga min kraft, hos dessa arma och eländiga kvinnor. Deras historia vill jag berätta.

Alla tre kvinnorna berättar att det är egna och fria val, att man gör det för pengar, uppmärksamhet eller äventyr, det finns ingen anledning att misstro dessa tänkande individer. Och det kanske är ett problem för Jan Helin, detta med den fria viljan och strävan efter ett substitut för vad vi kallar lycka. Å om detta kan diskuteras. Men Att kvinnorna alltid ska hamna i offerfacket och att vi ska prata över deras huvuden, på sin höjd klappa på detsamma, det är ingalunda speciellt konstruktivt eller välmenande. Det osar om oviljan att lyssna på de personer vars tilldelade offerposition vi väljer att tillskriva vackra lösningar. I vilken annan situation där subjektet är en frisk varelse väljer vi att sluta öronen medan vi upprepar mantrat: du vet inte vad som är gott för ditt eget bästa. Lilla vän.

På uppslagets högra sida fick vi så ta del av tre röster som fick svara på frågorna:

1. Är sex ett arbete?
2. Varför är sexköp kriminaliserat i Sverige och numera Norge, men inte i övriga Europa?
3. Vad skulle du säga om din vän eller dotter ville börja sälja sex?

Två av tre är män.
Claes Borgström (s), jämställdhetspolitisk talesperson svarar på sista frågan: "Jag tror att det är människor som inte har några andra möjliga val som säljer sin kropp. De i min närhet har förmånen att hitta andra möjliga lösningar". Men intervjuerna, som dessa "expertutlåtande" skulle komplettera, handlade inte alls om kvinnor som tvingats till denna enda utväg utan om kvinnor som valt denna väg utifrån en massa val. Det är inte hur man ställer sig till lösningen som är problemet hos Borgström, utan hur man problematiserar runt själva företeelsen.

Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete, svarar "det är inte som att vara flygvärdinna!" på första frågan. Så flygvärdinneyrket är tillika obejktifierande men trots detta en godkänd sysslesättning? Är det uifrån detta som jämförelsen legitimeras?
På sista frågan svarar han sedan: "Jag skulle upplysa om att hennes frivillighet och självbestämmande skulle upphöra ganska fort". Men vem säger att just detta val inte skulle vara ett fritt val? Är den sexuella tjänsten per se ett tvång för att samhället vägrar att legitimera den? Kan någon annan bedöma vad som är frihet och fritt val för mig? Självupplevelse torde ligga till grunde för denna uppskattning.

Slutligen intervjuas Susanne Dodillet, idéhistoriker som disputerat med en avhandling om prostitution. Hon svarar enligt följande:

1. Ja varför ska vuxna samtyckande människor inte kunna köpa och sälja sexuella tjänster? Men inte allt sex är arbete, och det skiljer ig från andra jobb.
2. Prostitution betraktas som förnedrande i Sverige. Avståndstagandet formuleras med feministiska argument, men kan också ses som en kvarleva av det lutherska arvet.
3. Jag skulle råda henne att hon gör det i ett land där hon har civila rättigheter och jobba öppet utan att stigmatiseras.

På min kurs "Documentary Photography: the poetic witness" så presenterade en elev bilder från en manliga homosexuell eskort. Mannen, som själv är homosexuell, betalade männen pengar för att de skulle posera endast iförda underkläder i sexiga och utmanande positioner. Inga ögonbryn höjdes över detta. Min fråga är då 1. varför stigmatiseras inte manlig prostitution på samma sätt som kvinnlig, oavsett sexuell läggning och 2. är inte detta ett legitimerande av branschen, på samma sätt som att betala för beröring eller penetration?

Att tala på vers.

2009-02-27T05:48:00.002+01:00

"Kalla äpplen är det värsta jag vet, efter krig och hängbröst!"

- Ett citat i tiden

Manhattan.

2009-02-26T04:14:00.002+01:00

Min lärare berättade idag, med hänvisning till kursen "the social landscape" som jag tar på ICP, om hur vi ser på Manhattan som Disneyland idag; "fifteen years ago you could walk ten blocks and then there were to that you just couldn't pass. Bryants Park was the crackplace, Washington square park was heroin, Madison square gdn to dangerous to sit in so the benches were moved outside, facing the street....".

Idag är det enda jag undviker små ettriga pekinser som matchar i klädval med sin husse medan jag dricker americano ur eco-vänliga pappmuggar och försöker lista ut om det är mössa av eller på.

Självklart är man inte lika tuff i Bronx eller norr om 125th st. Kanske är det svårt att bortse från crackpipor i Queens eller vad som händer bakom de nerdragna gardinerna i den del av Brooklyn som fortfarande kallas ofin. Men det sociala landskapet har förändrats och människors attityd och öppenhet med den.

En annan märklig sak som hände under lektionen var att en tjej tagit med ett foto, tagit idag, som visade en ung kvinna med ett kors av aska i pannan, på väg ut ur en kyrka. Min lärare berättade då att hon sett så många under dagen, både unga och gamla, med vilja till bot och bättring i pannan. Utan att skänka det en vidare tanke upptäckte jag att mannen bredvid mig på tunnelbanan och tillika en annan herre som kom obord på Penn street station hade samma sak. Omvändelse och längtan efter förnyelse i all ära, men alla på en och samma dag?

Vi käkade frukost på en lokal diner där alla i grunden måste härstamma från den italienska södern. Ni vet, när de säger dog så låter det tåååwg. Inte för att de brukar säga det ordet på min lokala diner, det var bara det enda ordet jag kunde komma på när jag gick längs med Hudsonfloden, tittade ut över Jersey och härmade Paulie Walnuts.

Vems val?

2009-02-23T17:50:00.004+01:00

Jag måste hylla Ebba Von Sydow lite. Hyllas skall den som hyllas bör. Linda Skugge hoppar på Ebba och hennes livsval, bl.a. skriver hon "Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus". Precis som Ebba nyktert påpekar; valde du inte detta själv Linda? Det måste man ju utgå ifrån iallafall, att denna starka feminist erkänner att det var just detta liv hon ville ha vid trettio, att det var två små barn hon ville jubilera med.

Det har skrivits mycket om detta och jag tänker inte gräva mer i själva debatten. Men jag har ganska precis ett halvår till mitt trettio och jag får ständigt höra att jag borde fokusera på andra saker, inte sällan är dessa saker stabil vardag och barn. Tack och hej, jag är nöjd. Jag är nöjd för att jag tar mig tid att reflektera över min situation och är precis där jag vill vara. Det är upp till varje individ. Sen må det vara en rättighet att klaga, men om jag har uppfattat det korrekt gnäller Ebba över stress och hur hon ska få tiden att räcka till medan Linda gnäller på sin tillvaro genom Ebba. Konstigt. Dessutom är det väl bra att man uppmärksammar stress, som har blivit vår största folksjukdom!

"Ebba kan få komma hem till mig och gå kurs, skriver Linda. Så får jag smaka på verkligheten. Så typiskt kvinnligt, och jag blir så trött. Ständigt ska vi jämföra oss med varandra. Kolla på mig, kom hem till mig på kurs så får du se på mitt helvete. När blev det en tävling i vem som har det jobbigast?"

Ja, för visst får man klaga och gnälla. Men om man måste tävla i denna gren, då tycker jag man bör se om sitt liv litegrann.

Jag måste hela tiden förklara varför jag INTE har barn, man skulle aldrig utkräva en omvänd motivering av en mamma. Kan vi inte ställa oss utanför normen? Jag frågar gång på gång en killkompis om han har träffat någon. Tillslut röt han tillbaka: "jag trivs med mig själv, varför skall jag vara ett offer för att jag inte lever i tvåsamhet? Varför är det idealet?". Just det Helena!

Jag har en annan vän som en dag besökte två världar i samma Stockholm. En väninna ute i Vällingby som har ett barn och ett till på väg. Hon är sjukskriven under graviditeten, bråkar med sin man, klagar över att de inte har sex och är irriterad på det barn hon tillbringar all vaken, och tillika sovande, tid med. Nästa väninna är pilot för Air France, mitt i karriären, har en bra inkomst och en massa fritid. Hon var överförjust i sitt liv. Dessa två kvinnor är lika gamla.

Nu kommer jag få en massa skit för att jag skriver upp en karriärist och skriver ner en hårt arbetande småbarnsmamma. Men varför kan jag inte göra det, om alla andra, inklusive Linda Skugge, får lov att göra precis tvärtom. Respektera andras val, respektera dina val.

Trakasserier av HBTQ/ LGBT personer i färgglada Greenwhich Village.

2009-02-21T23:32:00.005+01:00

New York, New York! Jag må inte har Sinatras röst men vi delar vår kärlek till New Englands stolthet.

På väg hem från mitt gym stötte jag på några killar från Blue Oyster bar som förberedde för en demo till försvar av de många homosexuella män och transor som blivit trakasserade och förföljda av polis i Greenwich Village. I ett försök att stänga ner områdets många porrbutiker har ägarna anklagats för prostitution och butikernas tillstånd har kunnat hävas pga de (luft)åtal som väckts. Jag fick också berättat för mig, från annat håll, att en civilpolis försökt köpa sexuella tjänster av en butiksägare och på så sätt strävat efter att provocera fram en situation:

"It is essential that we go to the bottom of this outrage and oter outrages that have been let continue for some time now, including but not limitied to the following allegations: the random, unjustified harassment of transgender people and queer homeless teens on the streets, persistent appointment of some of the same offending police to the same beats, an implicit NYPD agenda that cleaning up the streets means making them less safe for same-sex "cruising" and culture, and a need for new, more effective "sensitivity trainings" for police officers working in the neighborhoods that ought to welcome LGBT people". (flygblad)

Det finns säkert många versioner av det som nu pågår under Bloombergs upprensning av New York, ett hyllat projekt mot kriminalitet som Guiliani startade, men när jag passerar den lilla skaran demonstranter står det fem poliser och fnittrar och pekar och viskar. DET känns inte 2009. Det känns inte demokrati, yttrandefrihet eller proffessionalism från de som ska vara lagens och maktens förlängda arm.

SD vill inte tvätta eventuellt smutsig byk offentligt.

2009-02-18T11:49:00.003+01:00

En wallraffande reporter som försökte infiltrera SD för Kaliber i P1 blev påkommen under kanske inte de vackraste av former. Återigen kanske inte SD's önskade image varken stämmer överens med partivännernas värdegrund eller temprament. Det förra var föremål för undersökningen, det senare blev resultatet.

Men ytterligare en fråga är väl; är inte detta just romantiken bakom wallraffandet, denna risken att bli upptäckt?

Roast på Berns (alt. ett skratt förlänger livet)

2009-02-18T10:50:00.008+01:00

Brommamamma sjösätter sin roast. Alla är inte hemma på begreppet så här kommer två programförklaringar, på lika många språk:

Roast är ett tillställning där en känd person frivilligt infinner sig på en scen och tillåter att hon/han blir offentligt förolämpad, hyllad, häcklad, smutskastad och firad av en panel av de vassaste komikerna. Det krävs ett starkt psyke, humor och en förmåga att bjuda på sig själv för att klara av en roast. Det ska dock inte förglömmas att det är en stor ära och hedersbetyg att bli roastad det är tydligt tecken på att du gjort ett avtryck på din omvärld. Det bästa är att huvudpersonen sedan får möjlighet att ge igen på panelen och behöver då inte spara på krutet. (Brommamamma)

"A roast, in North American English, is an event in which an individual is subject to publicly bearing comedic insults, praise, outlandish true and untrue stories and heartwarming tributes. The implication being that the roastee is able to take the jokes in good faith and as not being serious criticism or insult, and therefore showing their good nature. It is seen as a great honor to be roasted, as the individual is surrounded by friends, fans, and well-wishers, who can receive some of the same treatment as well during the course of the evening." (Wikipedia)

På Comedy Central kan man botanisera fritt. Min favorit är Sara Silvermans roast av Pamela Andersson som ni hittar här.

En lite snyggare roast gör Stephen Colbert av George W. Bush:

De som ska roastas är på Berns av Petra Mede, David Batra och André Wickström m.fl. är:

Henrik Schyffert
Björn Gustafsson
Pernilla Wahlgren
Per Morberg
Sofia Wistam
Bert Karlsson
Robert Gustafsson
Markoolio

Istället för ett tråkigt pressmeddelande vill jag istället uppmärksamma er på det jobb som ligger bakom ett sånt här event, och detta dramatiseras bäst av Kerstin på Brommamamma:

"Fick affischerna till Roasten. Ska träffa "affischbombarna ikväll kl 23.15 utanför Pet Sounds. Inatt intar vi söder. My, förbered personalen. Tänk biljettsläppet till Bruce Springsteen."

TV är stort....

btw

2009-02-17T12:24:00.004+01:00

En klok vän till mig berättade om en kille som ringt in till P3, med anledning av Fildelsrättegången, och stolt annonserat att han inte tror på upphovsrätten. Fine! Men då kan man inte heller tro på äganderätten.

Kosovo firar 365 dagar.

2009-02-17T11:40:00.003+01:00

Kosovo firar ett år av självständighet. Men Serbien, Ryssland och hela fem EU-stater har inte erkänt Kosovos status. Detta torde dock inte vara det största problemet, inte heller den havererade infrastruktur och det rättsväsende som Eulex nu hjälper till att bygga upp. Problemet Kosovo kommer tampas med i en oöverskådlig tid framöver är spänningen mellan albaner och serber; det finns två vitt skilda läroplaner och ingen av dem inbegriper längre det andra språket. Redan där havererar kommunikationen.

Jag besökte en serbisk familj utanför Pristina. Vi kom med vattenförsörjning och de bjöd på grillat. Från min skyddade kant har jag svårt att närma mig konfliktens inneboende känslor men när mamman i familjen talade till mig kunde jag nästan känna hennes hjärta slå. En kollega sen 30 år tillbaka kom på besök strax efter krigsutbrottet och tog farväl. Med fördragna gardiner satt de en kolsvart kväll och kramades och förevigt kapslades minnen värda att spara in i små små utrymmen i själen. Sen såg de aldrig åt varandra igen. Under varje bussresa, på varje fikarast var de främlingar som aldrig mötte varandras blick. Ty så stor var nu avgrunden.

Sonen berättade för mig att det inte fanns så många tjejer för honom och välja mellan i Kosovo. Han var ju serb. Men en dag skulle han åka till Belgrad, det hade han bestämt sig för. Jag undrade nyfiket vart han tog de tjejer han träffade på dejt; brukade de gå på bio, sitta i mörkret och känna pirret av att finna en annan hand bland popcornen? Han tittade frågande på mig innan han skakade på huvudet; nej han hade aldrig i hela sitt liv varit på en bio. Alla biograferna i Kosovo var albanskägda.

För varje mission hittar Kfor färre vapen och färre outlösta EOD. I dess kölvatten behövs en ny värdegrund och normerande riktlinjer. Men framförallt ett samarbete för att riva de solida murarna.

Grattis Johan Bävman!

2009-02-16T11:58:00.005+01:00

foto: Johan Bävman

Johan Bävman kom tvåa i kategorin "Contemporary Issues" med sitt reportage "Albino i Tanzania" i min absoluta favoritfototävling, och tillika utställning, World Press Photo Awards.

Kolla in utställning i höst på Galleri Kontrast.

När objektet blir till subjektiv rekvisita.

2009-02-16T10:34:00.004+01:00

– Vad är det för fel på korta kjolar? frågade Nsaba Buturo på ett möte nyligen och svarade själv: De kan orsaka trafikolyckor eftersom kvinnors ben är distraherande.(Nsaba Buturo)

– Jag tycker det är bra om korta kjolar förbjuds. Här på universitetet finns många sexuella avvikare och sexmissbrukare. Blir man våldtagen så får man väl skylla sig själv. De flesta män reagerar ju på hur kvinnor klär sig. Själv får jag skuldkänslor om jag inte är anständigt klädd. (Diana Nabbumba)

Två unga kvinnor i Uganda. Två uttalanden som kan kännas tryggt avlägsna i Sverige. Men låtom oss icke glömma att när olyckan knackar dörr så är kvinnans roll, eller egentligen avsaknaden av densamma, inte alltid lika självklar. Plötsligt suddas den självklara gränsen ut och objektivitet leder till subjektiva tolkningar av inbitna strukturer.

Var femte svensk lägger skulden på kvinnan vid en våldtäkt om hon klätt sig för utmanande, varit berusad eller inte gjort motstånd, visar en rapport från Amnesty. Vi må skylla bilolyckor på oförmögen förare, men den skeva syn på kvinnor som vi tycker oss förpassa till en svunnen era är långt ifrån gudsförgäten.

Bilder från pro-Israeliska demons motdemo.

2009-02-16T01:06:00.016+01:00

Rihanna och Chris.

2009-02-15T12:21:00.004+01:00

Chris Brown misstänks ha misshandlat sin flickvän Rihanna och skvallerpress från alla jordens hörn vältrar sig. Nu kommer det fram uppgifter som tyder på att misshandel skett vid upprepade tillfällen och av den anledning valde Browns kusin Phylicia Thompson att uttala sig.

"– Chris har inte uppfostrats till att slå en kvinna. Så det måste ha varit något som provocerade Chris att göra det. Han skulle aldrig ha gjort det bara för att det var kul... "

Låt oss förtydliga hur lagen, etiken och alla förnuftiga människor ser på denna saken:

DET ÄR ALDRIG OK ATT MISSHANDLA EN KVINNA!

Hoppas det var tydligt nog...

i miss

2009-02-14T18:53:00.005+01:00

14 feb.

2009-02-14T18:40:00.004+01:00

Jag är lite slagen och länkar till ett gammalt inlägg om DAGEN. Det närmsta jag har kommit ett hjärta idag är på pulsmätaren på löpbandet och för det är jag evigt tacksam. Istället läser jag Annika Marklund och beundrar ärlliga och självupplevda inlägg i debatten.

Nollpunkten.

2009-02-13T09:25:00.005+01:00

Med anledning av valet i Israel fick Sydsvenskans läsare chatta med statsvetaren Isabell Schierenbeck. Den extrema poliarisering som har kommit att utgöra själva kärnan i konflikten gör att objektiv, neutral eller passiv är oerhört svårhanterade begrepp då utgångspunkten för själva begreppet är subjektivt:

"Mustafa: Jag är varken politisk eller religiös utan en neutral svenskarabisk kille i Sverige. Tycker du inte att judarna utövar samma mordmetoder som de utsattes för under andra världskriget av Hitler? Palestina är ju palestiniernas land och inget land som Gud har gett till judarna. Tror du på en lösning i verkligheten?"

Så mycket för neutral, opolitisk och icke religiös.

Mammut.

2009-02-13T00:39:00.003+01:00

Till skillnad från vad som verkar vara hela svenska och tyska filmkritikeliten så blev jag stormförjust i Lukas Moodyssons första engelspråkiga film Mammut.

De detaljer som alltid legat för Moodysson framträder extra starkt och när denna ångestorgie når sitt klimax vill jag inte ens medverka utan gömmer mig inombords, på en tryggare plats. Det är med träffsäkerhet man fångat vad vi idag trivialiserat bort, fenomen som inte hör den ständigt dagsaktuella konsten till. Gränsen för det svåra och udda inom film skjuts framåt, det gjorda är gjort och det finns ingen möjlighet att göra det omgjort.

Hos den rika familjen med takvåning i SoHo jobbar filippinskan för att försörja sina två barn som är kvar i hemlandet. Mamman jobbar för mycket för alldeles för lite på ett sjukhus. Pappan flyger privatjet till Thailand för att skriva under en mångmiljonaffär men hittar sin inre lust i en bungalow längs med stranden. Klyshigt men rent. Schablonmässigt, må så vara. Varför är vi rädda för det? Utmaningen ligger inte bara i att flytta gränser utan även att stanna inom dem.

Scenerna är vackert planerade utan att kännas märkliga. Jag fångas av allvaret och det onda i ångesten äter upp mig. Jag vet hur den ska ta sig ut och jag vet hur den ska sluta. Men jag gillar att vara mitt i. Karolina Ramqvist skriver i DN att "det farliga inte är att vara för mycket plakat, utan att vara för sent ute". Hon hade Mammut på önskelistan år 2006. Nu, två år senare, har hon tydligen gått vidare. Det tycker jag är sorgligt, inte bara för att Ramqvists fiktiva och högst personliga angelägenhet är så otroligt påfrestande, utan för att jag uppskattar att få den här sagan berättad. Oavsett om pedofili eller postkolonialism är dagens frulle eller inte.

Hört på stan:

2009-02-12T15:30:00.002+01:00

Med anledning av att H&M ger bort kupong i butik som ger 20% rabatt på valfri vara hörde jag en lycklig tonårstjej med två stycken säga:

- Åh va bra, får jag 40% nu?!

En orgie i misslyckad protektionism.

2009-02-12T11:57:00.008+01:00

Sydsvenskan (ja, jag befinner mig i Malmö under en period och ja, jag har mycket lättare att referera till papperstidningar) rapporterar om missnöjet bland de engelska bygg- och industriarbetarna; den senaste veckan har landet sett 20 vilda strejker. Banderoller pyntas med Browns slogan från 2007: "British jobs for British workers".

Foto: Anna Gowthorpe/PA

Fokus har legat på oljeraffinanderiet Lindsey Oil, vilket drivs av Total, och som efter inkomna anbud lade ut arbetet på entreprenad till ett amerikanskt bolag som i sin tur tog hjälp av ett italienskt byggföretag. Lägg till ett land i djup ekonomisk kris som dessutom lever kvar i arvet som industrination och du har ett stegrande missnöje som slutligen kulminerar i en protektionistisk rasism. Du är dig själv närmast, inte sant?

Foto: Andrew Yates/AFP/Getty Images

"The argument is not against foreign workers, it's against foreign companies discriminating against British labour" säger en facklig representant till the Guardian. Ok, låt mig bara fräscha upp dina kunskaper i marknadsekonomi. Att diskriminera som primiärt mål är för det första en aktiv handling och jag har svårt att se ett företag ägna sig åt detta under systematiserade former. Att ta in anbud och välja det mest kostnadseffektiva är kärnan till den fria marknaden. Men dessutom utgörs EU av de så kallade fyra friheterna; fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsländerna. Att INTE tillsätta dessa jobb efter en ekonomisk kalkyl utan efter nationalitet vore att diskriminera: "Den fria rörligheten för arbetstagare i EU innebär att all diskriminering på områdena sysselsättning, lön, anställningsvillkor och bostad är förbjuden". Ska vi bygga en Europeisk Union på särbehandling, är inte det ett motsatsförhållande?

Total förnekar att det skett på bekostnad av brittiska jobb, enligt LO-tidningen. Så klart att det har skett på bekostnad av brittiska jobb! Det är ju så fri handel och fri rörlighet måste fungera. EU instiftade tillsammans med USA China Safeguard, ett exportstopp för textilier från Kina. "De tillverkar billigare kläder än oss, vi blir utan textilindustrijobb". Precis. Det är tufft. Men vi kan inte reglera bort det. Ingen lyckades som bekant tygla de asiatiska tigrarna.

Att praktisera övergreppet protektionism t.o.m på den inhemska marknaden, det klingar inte EU as we know it! Det kanske är dags att sudda bort i:et när vi ska profilera oss mot U-länderna. Låt oss släppa stolthet, Spinning Jenny och inkonsekvens för att gå vidare mot ett tjänstesamhälle. Brown borde ta sitt ansvar genom att sluta slå knut på sig själv med paradoxer oförenliga med den union man anslöt sig till redan 1973 och hitta andra vägar ut ur arbetslösheten. Hållbara sådana.

Btw

2009-02-12T01:04:00.002+01:00

Öppnade Vienna idag och upptäckte att Schyfferts blogg ligger där. Hoppsan, längesen jag förkovrade mig i bloggvärlden under systematiserade former...

Att sikta mot fel mål.

2009-02-11T23:52:00.005+01:00

Separera eller ena, mången är den feministiska praktikens förfaringssätt. Man behöver inte gå så långt som att penetrera humanistisk teori för att dra slutsatser om Virgins nya storsatsning; dam- respektive herrtoalett på flygen.

- Män träffar ofta fel och jag har ofta tyckt synd om kvinnor på flygplan, säger Brett Godfrey, vd för Virgin Blue Group.

Absolut, det är svårt att rikta penis hukandes. Men detta kommer samtidigt att resultera i en längre väntan för kvinnor, det vet alla som satt foten på ett disko (även om vi bortser från den tidskrävande ritualen som det är att förbättra kajalen efter 19 engelska units). Tui Fly satte upp en handskriven lapp på en av de två toaletterna på flyget till Kap Verde med texten: "Men only". I en slingrande kö väntade knipande kvinnor och otåliga barn på att få komma till. Varför? Det gick inte att spola.

Om män nu har svårt att hålla sig innanför staketet, borde det inte vara upp till varje förnuftig kvinna att torka sitsen? Eller så kanske män kan träna pissriktning mot ett märke i form av en lyckad mans BMW. Låt det lilla som finns kvar av ett värdigt toalettbesök i luften få delas lika. Låt mig slippa tiotusenmetersfansens kåta och förvirrade uppsyn i gången!

(Kalla mig för fan inte sexistisk, det var Brett Godfrey som började!)

Oops, we did it again, we played with the batong..

2009-02-10T11:54:00.006+01:00

Två polismän fick en drogpåverkad man, som de just skjutsat till psykakuten, att ställa upp på en videohälsning till deras kollega som fyllde år. I regi av Moodysson? Nej, malmöpolisen. Igen.

Det är över ett år sedan och förundersökningen är sedan länge nedlagd med motiveringen: det gick inte att bevisa att han inte lämnat samtycke.

Ok. Två saker bara:

1. I Sverige har vi ett omfattande rättsskydd för personer i en underställd position. Ett exempel på detta är Konsumentköplagen som innefattar köpeavtal mellan konsument och näringsidkare.

(3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.)

Grunden som detta skydd bygger på är en förflyttning av bevisbördan till näringsidkaren, dvs den överordnade; om fel uppstår ligger det på honom att bevisa det, alternativt bevisa att fel INTE föreligger.

Hur kommer det sig att två personer i en maktställning och mot vilka anklagelserna riktas, ska kunna frias i förhållande till en person som är omhändertagen och tillskriven akut behov av psykisk hjälp genom att hävda samtycke och att detta inte kan motbevisas? Borde det inte ligga hos poliserna att bevisa detta samtycke?

2. Samtycke eller ej, är det etiskt av polisen att syssla med dessa företeelser? Inspelningen hade inget att göra med deras yrkesutövning, i vilka de var i tjänst; ändamålet ligger tydligt utanför verksamheten. Är det ok bara för att man inte kunde motbevisa samtycke?

Chefsåklagare Kristian Augustsson ger ett ytterst nonchalant intryck när han svarar på frågor om den undersökning till vilken han tog beslutet att lägga ned:

- Ja som jag minns det gick det inte att bevisa att han inte lämnat samtycke.

(Sydsvenskan)
- Var personen omhändertagen enligt LOB (lagen om omhändertagande av berusade) eller polislagen?

(Augustsson)
- Kommer inte ihåg detaljer,men jag förmodar att det var så.

(Sydsvenskan)
- Kan en psyksjuk missbrukare som är omhändertagen lämna samtycke?

(Augustsson)
- Det är ju frågan, då är det mer begränsat.

När f.d chefsåklagare Sven-Erik Alhem hävdar att man genom ovanstående handling diskvalificerat sig som polis genom att man brutit mot etik, moral och professionalitet, Alhem går t.o.m så långt som att hävda att det varken går att omplacera eller kompentensutbilda bort dessa företeelser, så säger Augustsson:

"Min minnesbild är att han gick med på det [...] Om det nu är så som polisen säger - att han gått med på det - har de trott att samtycke fanns och att det var giltigt."

Den allomfattande inkompetens Augustsson visar på gör mig mer rädd än de anklagade poliserna. Att använda ordet "giltigt" som att det vore polisen plikt eller "om (det nu...)" efter att själv ha tagit ett beslut i frågan ger mig får mig att undra om de hade slut på kurslitteratur på polishögskolan då Augustsson kvalades in som joker.

Att ställa om från råtta till oxe.

2009-02-10T01:02:00.003+01:00

Det kinesiska nyåret försenade leveransen av nya MacBook Pro med en månad. Då var det sagt igen: utan Kina stannar Sverige.

Pro-Israel demo 2.

2009-02-09T00:33:00.004+01:00

För två veckor sedan skämdes jag över skyddet av vår yttrandefrihet, idag blev jag stolt. Rigorös säkerhet gjorde att en pro-Israelisk demo kunde genomföras med "enbart" ett fruktansvärt liv och verbaliserade hot från motdemonstranterna. Vi utan presspass blev förpassade till en skara våldsamma motdemonstranter och hörde såklart ingenting av talarna. Det är ju just detta som går igenom i hela konflikten, att man måste välja sida annars gör någon annan det åt dig! Frågan är alldeles för komplex och jag har alldeles för få personliga vendettor för att vilja gå i strid för någon åsikt. Men där, idag på Stortorget i Malmö, beslöt polis och ordningsmakt vart jag stod.

När jag såg en raket avfyras rakt in i en klunga demonstranter som med tal och sång försökte uppmärksamma sin åsikt, sin tro, då skämdes jag för den sida jag stod på. Eller nej, jag blev rädd för den sida jag (fysiskt) stod på. Att jubla när man talar om Förintelsen eller att vissla när man talar om förföljelse gjorde mig äcklad.

Israel begår brott. Palestina begår brott. Inget snack.

Men när Fatimah al-Sharkawi säger "Vi har mer rätt att vara här än dem. Israel dödar barn" till Sydsvenskans reporter, då blir jag förbannad. Alla har rätt att vara i Sverige. Alla har rätt att demonstrera. Folk har till och med rätt att demonstrera mot demonstrationen om det går rätt till. Folk har rätt att kritisera och tala fritt. Vi har nämligen yttrandefrihet! Och ni som inte gillar det, ni får gärna säga det. Men om det var upp till mig att bestämma så skulle jag vilja att ni höll käften. Fast då hade det ju inte kallats yttrandefrihet längre. Och det resonemanget kan ni leka med!

Alla hjärtan sanktioneras av EU.

2009-02-08T18:40:00.005+01:00

Fredriks Westerlunds FB-status föregick mig, men det tål att upprepas:

VAD I HELA HELVETET HÅLLER EU PÅ MED? Får man gå ur som privatperson?

Som att Frankrikes jordbrukssubventioner inte vore nog, nu ska vi bli tulpanpatrioter. Jag förutsätter att varje vettig människa själv ser idiotin bakom Alla Hjärtans dag så jag lägger moralkakorna på hyllan. Men ska ni utbyta gåvor, låt det då bli en textilier stämplad "Made in China"; de har tydligen fått sig en törn av vår protektionism har jag hört.

Bordtennis.

2009-02-07T22:11:00.003+01:00

Fy fan för att spela bordtennis. Det gjorde jag. Inte pingis utan bordtennis. En sammansättning av ett substantiv och en riktig sport!

Det räcker att titta på idolbilder av Jan-Ove för att skämmas. Och det minst coola är att vit t-tröja är fusk; vita t-tröjor går att likställa med doping hos riktiga sporter. Note to self: Vita överdelar i två-pack kan verka legitimt i butik, men kan agera anabola om du tar dem till de gröna borden.

Dolda Kameran eller dolda dagordningen?

2009-02-06T10:28:00.007+01:00

Skandal är bara förnamnet på de rasistiska uttalande polisen fällde i samband med Rosengårdskravallerna i januari och som nu har läckt ut. Än mer skrämmande torde vara att reaktionerna uppkom först då filmen skulle användas som bevismaterial mot en åtalad 21-åring; materialet hade alltså passerat polisens egen värdemätare för etik och moral innan någon reagerade i rättssalen -"ja ojdå, så de säger, det tänkte vi ju inte på..."

– Jag är bedrövad över att det finns en sådan människosyn, säger Ulf Sempert idag. Men när han fick vetskap om uttalandena, i mitten på januari, var han tydligen inte lika bedrövad.

I föra veckan debatterade Mohamed Omar och Magnus Ranstorp en nykläckt rapport från Centrum för Asymmetriska Hot- och Terrorismstudier (CATS) i vilken man beskriver hur islamistiska element agerar åsiktspoliser i en utsatt och segregerad miljö som Rosengård.
Att Omar fullständigt tappar kontroll, vett och sans står ju bortom allt rimligt tvivel. Men i varenda intervju med Ranstorp, på varenda fråga om huruvida sekundär information, observationer och subjektiva tolkningar kan ligga till grund för en så här omfattande intervju, med en såpass reaktionär slutsats, så hävdar densamma att det är just polis, socialtjänst och lärare som sitter inne med informationen; "vem annars?", de jobbar närmast berörd grupp. Har Ranstorp månne, undrar jag, haft dessa tre lättlynniga poliser till grund för sin undersökning? "Skyll inte rasismen på poliskåren" skriver Ardalan Shekarabi idag på Newsmill. Och hans tankar är sunda. Men om det är samma poliser vars åsikter ena dagen ligger till grund för en rapport om radikalisering och extremism som sedan visar sig skrika rasistiska slagdängor i fält, då är rollen som språkrör inte längre legitim.

Nyamko Sabuni var snabb att kalla till presskonferens efter att, den numera skandalomsusade, rapporten presenterats. Dags igen kanske? Eller räcker det att hon ber någon annan be de drabbade om ursäkt ("De boende i Rosengård förtjänar en ursäkt..." Sydsvenskan 6/2)?

Åsa och Janne går femte ronden...

2009-02-06T01:30:00.004+01:00

Åsa Linderborg är arg på Janne Josefsson. Det är tydligt det. Men varför? Varför vill Åsa peta, skrika "det är för att jag är kvinna" när hon blir utslängd från herrtoan?

Idag blev Jan och Åsas mailkonversation publik. Men den kunde lika gärna ha stannat inne. Som att kommentera dålig tennis. Janne ställer två frågar som han vill ha besvarade i helfigur, men insisterar vidare på en personlig förklaring efter att ha fått handen. Åsa ser på detta som trakasserier, detta att Janne inte förstår att hon inte förmår svara. Diskussionen övergår till en korseld av personangrepp, där Jannes tydligt sanktioneras med ett "Bästa Hälsningar" till avslut. Slutet gott, allting gott.

Jag kan tycka att Janne borde låtit bli att driva frågan så hårt under Debattflagg, den personliga agendan skiner igenom på det mest flagranta sätt. Men om inte Åsa Linderborg slutar tugga fradga så kommer vi gå en seg kulturvår tillmötes. Jag gillade den ÅL som med rött svall inte hymlade minnet av sin sänkta pappa och som gravallvarligt romantiserade bilden av det svunna industrisamhället. Åsa i klorblekt kalufs som slår åt alla håll, även efter rondens slut, det ger en fadd eftersmak.

Sold out!

2009-02-06T01:07:00.003+01:00

32 000 biljetter och många Ramlösa, flygmil och röstprov senare så är turnén färdig. Den lever tack o lov vidare i sin bandade tappning och kommer snart på en kanal5 nära dig.

Tack underbara publik, uthålliga tekniker och AVIS! Vi kommer tillbaka.

Schyffert repar ljus

"Så träffade jag Fredrik Westerlund"

2009-02-02T11:45:00.005+01:00

Detta blogginlägget är större än mig och ingår i någon form av nätverk. Jag varken startade eller avslutar. Jag vill bara med mycket kärlek tycka mitt.

Jag träffade Fredrik Westerlund den 24 maj 2007 i Sveriges enda kvarleva från en kommunistisk idétradition; Sveriges Radio. Mitt emellan Amanda Rydman och dildon som provocerad Reinfeldt uppstod således någon form av tycke. Men den riktiga förälskelsen uppenbarade sig på en fest i Vällingby där vi delade vin, liberala funderingar och en massa musik. I allt från Gävle till Houston har vi sedan fullföljt denna tradition.

Så träffade jag Fredrik Westerlund. Och det är med sann glädje jag träffas igen.

Anders Wallner, Maria Ferm och Mattias Svensson har tidigare träffat Westerlund. Nu ligger bollen hos Johan Ingerö.

Att vara berusad av lyckodryck.

2009-02-01T17:31:00.004+01:00

Apropå att jag är hemligt kär i en bög, Anderson Cooper fyllnar till:

Karlskrona

2009-01-31T14:00:00.005+01:00

Karlskrona konserthus med ett självklart flagginslag:

Men noteras bör att den enastående publiken inte kom dit för flaggorna, fanbärarna stannade hemma!

No bucks!

2009-01-30T19:09:00.004+01:00

"[...] framgångssagan Starbucks, kaffebarskedjan som på femton år etablerade 10 000 kaféer i USA, kungjorde tidigare i veckan att ytterligare 300 kaféer ska stängas och att 7000 anställda sägas upp." (DN 30/1)

Ledsamt. Å jag kan inte hjälpa att min första tanke är: bara inte Hudson & 10th!

På posten.

2009-01-29T15:44:00.002+01:00

När jag var mindre till växten, dvs. yngre, så brukade jag beundra de vackra kvinnorna i H&M-katalogen. De var så fagra, hade så elegant hår. Warg tror jag en tjej hette i efternamn. Hon var min favorit.

MEN VAFAN, helt plötsligt är de yngre än mig! När hände det???

Few words, big impact.

2009-01-29T10:12:00.001+01:00

We reject as false the choice between our safety and our ideals.

Papa Raj Raj/Morfar Ginko/motion.

2009-01-28T00:15:00.001+01:00

Jag och mrs Frisk gick med bestämda steg till den mysiga restaurangen Papa Raj Raj på söder och döm av vår gränslösa förvåning när man tagit bort ostronen på menyn till förmån för rundpingis på golvet. Jag trodde fanken inte mina ögon! Vuxna väsen gestaltade i den unga människan...

Get a life trendsöder (aka I'm too old?)

AB.se

2009-01-28T00:10:00.005+01:00

"Pratade i mobil, dödades av tåget.

- Kvinna omkom i tragisk olycka Älvsjö: Gick och pratade i telefonen och råkade gå över spåren på en övergång, blev påkörd av X2000.

71000 Har du mer information: Mejla/SMS:a/MMS:a oss."

Jag undrar vänaste Aftonbladet, vad mer information är det ni söker utöver ett iögonfallande bildspel på hennes sargade kropp? Finns det mer att skriva?

Kosovo.

2009-01-27T23:58:00.000+01:00

Härliga tider.

Manifestation till minne av förintelsens offer.

2009-01-27T15:27:00.004+01:00

Hur tänker komminister Bo Nordin när han ställer in fackeltåg och minnesgudstjänsten till minne för Förintelsens offer med hänvisning till att "Gaza och Förintelsen har lite svårt att samsas"? Det här är en fråga i två delar. För det första huruvida man kan tillåts dra parallellen mellan Förintelsen och situationen i Gaza eller inte. För det andra, om man använder en tragedi som liknelse för en annan tragedi så blir ovanstående utspel än mer häpnadsväckande: att inte hedra offer i en specifik konflikt för att nya följer i en annan konflikt. Tycker man att situationen är så avskyvärd att man använder ett X som värdemätare, då förstår jag inte hur detta X helt plötsligt inte betyder nåt.

Som att skjuta sig själv i bakhåll.

"Tror du att ditt deltagande kopplas till den aktuella situationen i Gaza och att du och socialdemokraterna därmed kan sägas ta ställning för staten Israel" frågar Anders Hellberg Mona Sahlin i dagens DN med hänvisning till hennes medverkan i en ljuständning i Stockholm för Förintelsens offer. Jag frågar Anders Hellberg om det verkligen är en adekvat fråga eller månne ett sjukligt resonemang.

Maffialove.

2009-01-27T14:46:00.007+01:00

Gomorra prisas i så gott som varje svensk tv-soffa värd sitt rykte. Spännande, just densamma har ju sågats av kritiker i landet med mest marknadsandelar vad gäller film. Jag kan inte låta bli att begrunda detta fenomen: är det månne så att din medelamerikan inte är lika lättimponerad som den genomsnittliga européen? Den italienska maffian har i Italien, men även i övriga Europa, kunnat operera relativt ostört då man legat i maskopi med korrupta politiker och makthavare. Det var inte längesedan Tyskland lyfte på ögonbrynen inför den vida etablering den italienska maffian lyckats åstadkomma inom landets gränsen, medan man i Italien sedan länge har lyft på hatten. Samtliga inblandade tycks spela perplexa, som att man blivit förd bakom ett lustgalleri, samtidigt som vi fotfolk börjat dregla över Lappalainen och Carlo, och nu senast Saviano. Mysticism i handsydda skor. Nu förekommer en reotraktiv pay-up för denna verksamhet inom EU medan italienska södern stretar emot med slagkraftiga argument som sjukvård och arbetstillfällen.

USA har däremot fört ett krig mot Italienska maffian på hemmaplan långt innan den organiserad brottsligheten fick trendstatus, om vi för en liten stund tänker bort Coppola. Det enda som kvarstår av Little Italy är Mulberry street och pengatvättande tvätterier har tagits över av asiater.

I can't help but wonder; är Gomorra ytterligare ett steg i vår maffiaonani? Samma självbefläckelse som satte Saviano i fängelse.

Reality check 1

2009-01-26T23:40:00.002+01:00

Jag har varit i Malmö i helgen. Utöver smakfullt sällskap av mina förstaklassiga Malmövänner har jag har funderat, tänkt och irriterats. Dessutom uppmärksammades jag på, den föga förvånande, kritiken av uteblivna spaltmeter. O ja visst, den är sann, konstaterad och överlagd. Men jag skriver när jag är sorglös eller beklämd, helst inte mittemellan.

Men. Här kommer några reflektioner från den gångna veckan, måtte ni inte skylla allt på Malmö. Eller måtte ni göra det, jag skiter i vilket.

Jag grunnade igår, och tack och lov har det gått över, på alla dessa estetvänsters favorittryck samt sinnebilden för symbolbäraren. Jag syftar på den oblekta pärmmåttssydda kassen, som får fungera värdemätare för en sedan länge entledigad socialism genom att med potatistryck avbilda Kockums. Jo Lollopard har lyckats kamma hem storkovan på en chic idé, så gudabenådat chict att vi sedan länge slutat bry oss om kranen till förmån för tryckets kolör. Om färgen är miljövänlig eller inte? Det rör oss inte ryggen, vi är bara bärare av denna tidsbundna accessoar.
Är det retro och samtidigt livsstilssmart? Eller ömmar ni för de massor som fått sparken från golvet i Trollhättan genom ett solidaritetsfrieri? Jag tror att de är "Möllan 2009" och ni vill ligga i bräschen. Så sluta fejka, miljöhumanister.

Vidare: Jonas Leksell får gärna leda barnprogram där han låtsaskopierar sitt låtsasskägg. Men låt honom göra det i sockiplast eller foträta skor, skäm inte bort ungarna med Red Wings! För vem vill han tilltala, åt vem vill han tala? Det räcker att Ola Lindholm tar på sig sitt trendigt anpassade överlevnadskit för att jaga barn i skogen, vi behöver inte en passiv presentatör som extraknäcker som modehelgon.

Att välja att ha en tyst demo för Israels rätt att existera i ett pro-Palestinskt näste kan väl omöjligt hamna under fliken "utan mening", likt somliga hänvisade till under söndagsnatten? Utan tillstymmelse till ironi anser jag det objektivt beundransvärt att genomföra detta på Stortorget i Malmö istället för under Birgitta Ohlssons trygga vinge i Stockholm. Allt är något.

Obama ligger fortfarande som utvald artikel på Wikipedias första sida. Är det inte lite sent att läsa på nu? Jag tror att 95% av världens literata har översatt Audacity vid det här laget.

I Malmö dricker man dessutom detox-drinkar till bredden inflammerade av socker och hävdar att rent silver är nickelfritt. Många utsagor, lite check.

Nu ska jag sova, och imorgon kommer jag radera det här inlägget till förmån för mer lättsmält röra.

Reflect!

2009-01-26T10:44:00.001+01:00

penisavund

2009-01-22T18:53:00.003+01:00

"Jag hade en gång en blogg" av Magnus Uggla.

- Ja och nu våldtog du densamma.

YES, WE CAN!

2009-01-20T03:00:00.009+01:00

Det råder Obama-feber i USA, nedräkningen är för längesedan påbörjad. Med mindre än 20 timmar kvar stiger spänningen likt den hos tindrande barn på julafton. Demokrat som republikan; förändringen är på väg och den är välkommen efter 8 år av växande missnöje.

Obama cupcakes

Masshysteri som fenomen kan självklart ifrågasättas från många håll men i tider som dessa kan det bidra till att ena ett alltmer splittrat folk, och en alltmer splittrad värld. Aldrig har så många människor varit så hoppfulla som nu. Yes we can! och tiden är kommen. Även för ett McCain-fan som mig.

"The worst murders of Hollywood"

2009-01-17T01:13:00.003+01:00

Två saker lärde E! mig idag:

1) John Lennon hade förlorat 80% av sitt blod när han dödförklarades.

2) Charles Manson lyfte inte ett finger för att mörda sina offer, han rörde dem aldrig.

Lagen om sakers oförstånd.

2009-01-16T03:22:00.002+01:00

Ligger lite lågt med författarpennan tills skolan är slut på fredag men ville bara göra er lika fundersamma som jag på följande, helt obotligt sjuka fenomen:

Varför måste alla varma plagg klia?

Varför måste allt gott vara onyttigt?

Hur tänkte du nu, Gud?

2009-01-14T05:39:00.002+01:00

Pdiddado.

2009-01-14T05:26:00.006+01:00

Letade komedi på Virgin idag. Där hade man frontat med följande:

Hela Vegas var pyntad med följande reklam och jag kan inte hjälpa utan att undra: Vem är du P Diddy? Vad jobbar du med egentligen?

Lina, saknad..

2009-01-10T23:42:00.002+01:00

Vi satte upp foton för bedömning idag. Man kan ju undra vilka som är mina...

" Enough. It's time for a boycott" -Naomi Klein.

2009-01-10T23:38:00.005+01:00

Naomi Klein höjer rösten i dagens The Guardian. Johan Norberg tog lyckligtvis bort lite av hennes stjärnstatus. Och jag anser att hon har en tendens att svartvitisera allt. Men onekligen framhäver hon intressanta synpunkter.

Läs och tyck.

(By, hopefully, courtesy of Dag Sørås)

2009-01-10T23:30:00.004+01:00

Det snöar och är glaserat i New York så just nu är tillvaron förvillande lik Ullared och pappas snöslunga.

(femtifem Morton)

Min New York-story!

2009-01-10T23:02:00.007+01:00

Jag skulle vilja påstå att jag gått i bräschen för kritiken av bloggar som behandlar kaffedrickande och lustiga observationer från husdjur men det vore att fara med relativ osanning. Däremot har jag många gånger framfört denna kritik och det var först när min vän Tina, implicit och mycket skickligt, gav mig en känga ovett som jag insåg att Vem är jag att döma? och sen dessa har jag levt efter den devisen*. Jag vill ju inget hellre än att dela med mig av mina resor genom bilder och funderingar i denna blogg och därför kommer det komma skall många NY-anekdoter, -cynismer och reflektioner. Jag ville härmed bara introducera detta New York-rapporterande så att ingen tycker att jag inte har rätt att fota min dator, tidning och glass för att 1) jag har kritiserat det tidigare och 2) för att det är ointressant. Isåfall: Åk själv och sluta läsa här.

Idag skulle jag handla ett par jeans** men blev istället åskådare till den för mig alltmer patetiska NYPD. Det började med att jag korsade W.Broadway i SoHo och det kommer en polisbil susandes ner för gatan. I höjd med mig ser jag att han har lagt upp en tidning på ratten som han läser. När han kommer ifatt bilen framför sätter han på sirenerna. Är inte detta ett typfall av felprioritering? Att läsa medan man kör och hetsa när man står stilla.

Sen är det full åskadarparkett på samma gata när en kvinna blir arresterad för att ha snattat i en butik. Det är två polisbilar och två civilklädda. Folk på andra sidan gatan skakar på huvudet och börjar film i takt med att kvinnan alltmer högljutt hävdar sin oskuld. De muddrar henne och ber henne vid ett tillfälle plocka ur innehållet i fickorna, trots att hon bär handfängsel. De hittar nada men kräver att hon ska ta fram bevis samtidigt som hennes tonårsdotter gråter hejdlöst och förs bort av en brysk man. Så kommer de, truppen, konvojen, artelleriet; 5 polisbilar ansluter! Jag går in i och ut ur en butik och två minuter senare är alla borta. Så antingen var det tur att man kallade på förstärkning eller så behövde de fem aldrig lämna bilarna. Men att kalla på sju patruller för en skrikande kärring och hennes bölande dotter skulle jag vilja kalla att ha situationen under (över)kontroll.

Nu konsumerar jag lunchglass och pysslar med mitt Flickr-konto tills det är dags att svida om till comedy-stassen då det blir middag, Yannis Pappas och Magnus Betnér!

* Därmed inte sagt att jag inte kritiserar ansvar eller fenomen och budskap som bloggar, i synnerhet från förebilder eller ideoler, kan skapa, ex. Ebba von Sydow. Men deras rätt till att blogga om saker jag finner ointressant är fullständig.

** Till min lillebor Claes Sandklef som tipsade om att jag skulle handla mina Replay i USA istället för hemma: Tack för tipset, med en relativt låg dollar så ligger priset runt 3000 kr! Smartbuy?

Lik i Gaza

2009-01-10T02:28:00.003+01:00

Mellan pixlar och lager i skolan så läste jag på om konflikten på västbanken. Jag grät. Jag grät för att alla inblandade är lika envisa. Ingen kommer lyssna, kompromissa eller skona. Hellre titta bakåt än framåt....

Denna videon blev idag äkthetsförklarad efter mycket debatt. Spelar det någon roll? Folk dör ju på båda sidor oavsett om just detta lik är ett av offren.

Skola och hjältar!

2009-01-07T05:06:00.003+01:00

Back to School! International center of photography, en helt fantastisk skola, klart över förväntningarna. Mysigt att promenera till skolan i raggsockar och med en kaffe, passerandes Empire state och Bryants park, den senare som var mitt första möte med New York. När jag gått från 8e till 35e var jag helt slut och insåg att med åtta kvar så var den romantiska bilden som borta.

Intensiva två veckor, sen blir det mer hemprojekt. Ska starta Flickr.

Hittade den här godingen på Armémuseums hemsida. Hade helt glömt.

Nu, mota den ständiga insomnian i dörren. Kanske är det en kompromiss mellan stan och mitt undermedvetna som håller mig vaken.

Che, Che Guevarra.

2009-01-05T04:03:00.007+01:00

På nattflyget mellan LAS och JFK så hamnade jag jämte ett riktigt it--par (it som i det, it som i Sienna Miller). De undrade varför vi, som bodde på Wynn, inte varit på natklubben XS på nyårsafton. "Det var helt sjukt, klockan halv tre var det fortfarande 3 timmars kö in!!!!". Jo vi vet, etersom vi skrattade åt alla dessa lösbröst och allt vattenkammat som, uppfyllda av kokain och e, orkade med förnedringen av att vänta i en kö som fått väntan till Ministry of Sound på nittiotalet att se basal ut. Där stod de på rad klockan 21.00 längs med alla butiker, förbi teatern, förbi caféet och fram till kasinot. Jag får rysningar...

När samma kille tittade undrande på min bok visade jag honom framsidan. "Che, vem är det?". Ojdå svårt med förkortningar så jag sa: "Ja det kanske inte är så lätt, det är Guevara, Che Guevara". Han replikerade förvånat: vem är det? Utan att för den delen vara kommunist konstaterade jag att alla har vi olika intressen!

Idag har jag och Magnus varit på Che, som roadmovie. Två delar, varav den första har premiär här till våren, vars sammanlagda tid nästa var 5 timmar. I en roadmovie har man ingen för- eller eftertext utan istället fick vi en lite bok med denna information. En halvtimmes paus var välbehövd, men trots dess intensitet och duktiga skådespelare (varav Benicio del Torro är den stora stjärnan) så blev den lite seg. Bra för allmänbildningen, dålig för nacke och rygg. Paret jämte mig käkade medhavd mexmat, dip inkluderat. Jag nöjde mig med en påse gummibjörnar som Magnus vackert käkade upp. Men för de som inte flyger flygplan med en bok av Che så kan det vara ba, men för någon som offrade ett antal andra böcker så känns det surt.

Trailer Steven Soderbergh’s Che

Imorgon börjar skolan och jag har inte fått iordning någon fotoblogg ännu. Funderar på ett flickr-konto istället. Hursomhelst så kommer en del bilder fotsättningvis kunna skådas på denna sida och dokumentärfotoprojekten börjar inte ännu. Istället ska jag photoshopa de två första veckorna. Nödvändigt ont. Tydligen.

Sista rycket på MCarran airport. Men Vegas, we will be back.

May the UN self-destruct.

2009-01-02T02:45:00.003+01:00

FN har med den uppblossade Mellanösternkonflikten befäst sin maktlöshet som organ. Man lyckas gång på gång överträffa sig själva. Det har dock lite att göra med hur man tar sig an konflikter, som att man tar sig an konflikter överhuvudtaget. FN är sprunget ur ett behov och borde upplösas parallellt med att fokus för att möta dessa behov förflyttas. Dessa förenta nationer har genomgått en globalisering och genom allt från multilaterala samarbeten och fredsöverkommelser till nya mellan- och överstatliga organ, så har behovet att verka nationellt under ett enda paraply gravt reducerats. FN fungerar bra som ett diskussionsforum men är bådet diskriminerande och tungrott i t.ex. säkerhetsrådet.

Lösningar på konflikter och motsättningar måste idag lösas med olika medel och ett bevis på detta är återigen Mellanösterkonflikten. Då Israel och Palestina vid upprepade tillfällen visat att de inte är i stånd att lösa konflikten på egen hand, så behövs en regional dialog med bl.a. Jordanien och Egypten tillsammans med en påtryckning från USA, Ryssland och EU.

Rädslan för att USA ska dominera fältet fullt ut är inte större om FN försvinner, bara tydligare.

Christian the Lion...

2009-01-01T23:37:00.001+01:00

Så var bokslutet gjort...

2009-01-01T09:57:00.002+01:00

Trots pansarglas sextio våningar upp så fylldes hela rummet av 290 000 personer som intagit strippen och i kör (eller snarare kanon) sjöng "Living on a prayer". Las Vegas is in the mood medan jag och Magnus slocknar hand i hand på betryggande avstånd.

GOTT NYTT ÅR, alla ni som redan påbörjat 2009!

Tankar från ett överdimensonerat rum.

2008-12-30T03:33:00.004+01:00

Idag såg jag en krockad permobil här på Wynn. Den stod i skam i ett litet hörn. Magnus säger att man kan hyra permobiler på kasinot då folk orkar inte ta sig runt. Man kör mellan eat-as-much-as-you-can-then-have-a-little-more-buffén och rouletten. Då har man också tid att i lugn och ro sitta ner och röka en cigarill.
På juldagen var kön till buffén (den faktiska kön, man fick inte lämna sin plats) 5 timmar. Nu har den minskat lite men är fortarande ca 2 timmar. Utanför står en rad med röda permobiler (har de anammat den svenska antibarnvagns-policyn i fallet permobiler månne?). Som transportmedel är de ganska fina dock; mörkröd metallic med en platsgjuten korg framtill. Vissa har stripes.

Jag tittar ut från 58e våningen och det verkar brinna på det stora köpcentret mitt över gatan. Maria Krull upplyste mig idag om att de amerikanska brandstegarna bara sträcker sig till 14e våningen vilket gör att jag kan ligga lite risigt till. Men å andra sidan, med allt pynt och all flärd så kommer det ta ungefär en dag för elden att ta sig från lobbyn till mitt rum vilket betyder att jag inte dör direkt. Jag har dessutom tecknat en extra reseförsäkring, eventuellt täcker den en evakuering med helikopter.

Kommersen verkar ha falnat lite i Vegas, rum som 2007 kostade 1000 dollar/natten med ett minimum av två nätter reas nu ut och Nevada's arbetslöshet steg från 0.4% till 8% i noevmber, den högsta siffran sen 1984. Steve Wynns systerhotell Encore slog upp dörrarna 23 december och Las Vegas finaste hotell har nu bara öppet varannan våning. Som de säger, bygg dig ur en lågkonjunktur, inte in i en (vilket inte bara gäller Encore utan även Vällingby centrum).

Nu ska jag fortsätta min förlorade kamp mot Reese's Pieces begäret, en f.d. pojkvän lärde mig att man kunde ha dem som topping på popcorn, för att sedan skuldbelägga mig själv och ta en rannsakande dusch.

Hoppas ni har lika fina dagar i slutet på tvåtusenåtta!

Hört på CNN.

2008-12-30T03:17:00.002+01:00

Obama ska snart installeras i Vita Huset, men fortfarande är dock George W. Bush befälhavare. Det blir därför lite klurigt för Obama att ge sin åsikt i Mellanösternkonflikten när den nu efterfrågas; han vill inte trampa den sittande presidenten på tårna. Med president elect semestrandes på Hawaii är det många som sökt en kommentar. En journalist från Times tyckte till på CNN idag:

Obama har uttalat sig i flertalet andra frågor, både rådande och framtida, den ekonomiska krisen är bara en av dessa. Varför skulle han inte kunna uttala sig i denna, i synnerhet då den sittande presidenten enbart ger statements från en och samma mall?

Jag tycker att USA, men framförallt Israel och Palestina, kan kräva en kommentar till den händelseutveckling vi ser i Mellanöstern. I synnerhet då Obama tidigare i år sa att "om det var hans hem och hans döttrar som stod under attack så skulle han göra allt i sin makt för att få stopp på beskjutningen". Självklart vill hela världen, och Israel framförallt, ha ett uttalande.

Moment22

2008-12-30T01:19:00.002+01:00

"De bryter mot folkrätten två gånger: först genom att skjuta raketer mot israeliska civila, sedan genom att utsätta sin egen befolkning för attacker, trots att vi vill undvika civila offer".

- Israels Stockholmsambassadör Benny Dagan om Hamas.

Han berättar vidare att civila offer inte är Israels avsikt. Låt mig bara replikera, trots att alla kommer skrika HAMAS FEL på denna sida, i Gaza finns ingen fungerande sjukvård p.g.a handelsblockader initierade av Israel. Vi behöver inte ens diskutera Israels militära överlägsenhet, det räcker att konstatera att de civila som råkar bli offer i Gaza inte har tillgång till ens basal vård. Så, om nu Israel helst inte hade sett civila offer, så kanske man kunde häva blockader för medicin, sjukvårdstransporter och nödvändig utrustning för att få igång en fungerande sjukvård.

2008-12-30T01:13:00.000+01:00

345 dead and counting.

Kap Verde; Boavista i bilder.

2008-12-28T21:55:00.030+01:00

Magnus och Kristian

Skola inne i Sal Rei, enda staden på ön

Lina satte sig på trottoaren för att snacka med några kompisar

Kitesurfing

Helt fantastisk strand

Promenad från hotellet till Sal Rei

Back to where we belong...

2008-12-28T03:36:00.003+01:00

Ju längre man väntar desto svårare blir desto svårare blir det att komma igen. Men nu kommer jag igen!

På två dagar gjorde vi följande resa:
Boavista - Sal - Köpenhamn - Stockholm - Frankfurt - New York - Las Vegas. Tre världsdelar och mycket torra slemhinnor blev det.

På Delta Airlines flyg mellan NY och Vegas så måste man tydigen betala extra för bagage, det ingår aldrig i den redan svindyra biljetten. Så 15 dollar var pungade vi ut med. Väl på bagagedroppen så hade jag övervikt: "plocka ut ett par jeans eller nåt, annars blir det 90 dollar i överviktskostnad!". Vad är det för jävla policy? Ett halvt kilo övervikt kostar 90 dollar medan 25 kg väska kostar 15. Så det blev en ompackning och det kändes väldigt Landvetter 1998 när jag flyttade till London och hade packat allt från C-vitaminrör till bomullstopps (vilket vid närmare eftertanke hade kunnat införskaffats på plats).

Nu är jag alltså i Vegas, på 58e våningen med utsikt över snöklädda bergstoppar. Det är kallt och kylan har givit de reaktionära något nytt att slåss mot: pälsarna! På sommaren låtsastuttar, på vintern avskalade djur, i Vegas finns en kamp att ta upp för alla!

Konstigt också hur ens prioriteringar skiftar. För två år sedan besökte jag AIDS-organisationer och slumområden i Sydafrika och kände en otrolig lättnad när man nu sparkat hälsoministern för att börja arbeta mot en stigmatisering. Idag är lycka för mig att hissen inte behöver stanna en enda gång på vägen upp till mitt rum. Jag tävlar liksom med mig själv. Det känns lite som en seger när man hinner få lock för öronen. Is that just me?

Igår var vi på KÀ med Cirque de Soleil och jag sov 60% av föreställningen, Magnus ca 80%. Skönt att ta igen jetlaggen på en 300 dollars föreställning. Men det jag såg var riktigt bra och varje stol hade högtalare i stolsryggen. Väl hemkomna blev vi lite piggare men så slog jag huvudet i tv:n och kvällen slutade med att jag satt uppklädd till tänderna i sängen med en ispåse på huvudet, allt medan svarta ränder av mascara sakta rann längs kinderna.

Nu redigerar jag bilder från Kap Verde medan jag väntar på att Magnus ska vinna stort. Hade jag inte haft en intressant bok om Che, 2000 foton att redigera eller sju amerikanska magasin, allt från Rolling Stones till the Times, som porträtterar Obama att läsa så hade jag satsat på att bli kung på Craps.

Kap Verde, en studie i hysteri

2008-12-16T13:33:00.005+01:00

Som jag har drivit med charter, skamtat pa tyska turisters bekostnad... Kan det verkligen vara sa illa, Gran Canaria har ju satsat pa spa-hotell och tack vare charter kommer ju folk hela vagen till Thailand.

Jo det kan det. Jag kommer kunna byta ut alla mina satir-floskler mot nya, och anda halla igang en hel middag med dem. Det har kommer bli manga bra inlagg.

Efter 30 min hade jag blivit bestulen pa min dokumentportmona: alla pass och biljetter till USA av ilika slag. Den aterfanns och lamnades in. Sen blaser det sandstorm pa denna helt sandkladda o och vattnet ar bara badvanligt for Lina. Det ar buffé men jag kan knappt ata nar jag foljer kraftiga tyskar, engelsman, danskar och svenskar som frossar, knuffas och hetsar. Schyssta restauranger forvisso men ack sa viktigt det ar att fa ut sa mycket som mojligt for pengarna. A det saklart, ju mer man ater, desto billigare blir resan -raknat per kilovis mat.

Men Lina alskar det. Bamseklubb, foraldrafri frukost och Coco the Clowns fodelsedagsfest. Ska forsoka gora en utflykt i oknen och idag ska vi aka in till stan. Man brukar anklaga barn for att bli rastlosa men i det har fallet ar det jag och Magnus. Men, det ar Linas resa och hon skrattar sa att de sma vita lockarna vippar pa huvudet, det ar lycka. Det och alla uppslag.

Nattsvart och kaos i berättelsen!

2008-12-14T13:10:00.004+01:00

SvD gör idag ett välkommet nedstamp i mediarapporteringen av finanskrisen. I synnerhet aktuellt för mig som på gårdagens familjemiddag fick svara på frågor om "vart världen är på väg" från min farmor. Problematiken har legat på dagordningen tidigare men Erica Treijs författar jämt och bra under "Varningar och rop från media" under Aktuellt, en artikel som tyvärr inte går att finna på nätet ännu. I samspråk med Martin Jönsson, medieanalytiker på SvD, får hon följande analys:

"Förr gick det att värja sig, men idag går det inte att undvika en globa händelse som tar över alla medieformerna. Då finns också en risk att rapporteringen blir självuppfyllande." Han delger oss forskning som bevisar att "medierna faktiskt påverkade medborgarnas uppfattning och att effekten var störst när skillnaden mellan människors förväntningar och de faktiska förhållandena var större än normalt". Vi får reda på att Di.se i fredags hade 13 "nattsvarta" rubriker och DN resp. SvD mellan 5-19 var.

Jag håller med Sara Lomberg på SvD att "att medierna inte kan beskyllas för den allmänna pessimismen" men problemet ligger i medias prioritering; rubrikhets till förmån för försäljningssiffror framför ansvaret om den nyanserade och balanserade rapportering som ibland kan kännas aningen torr. Det blir en upptrappad krigsföring med sensationsrubriker som vapen. Jag vill inte ha sockersöta nyheter, men jag vill inte heller ha överdrivna rubriker med återkommande ord som haveri, offer, kaos, svart dag/svart månad/svart år på näringslivssidorna. Jag vill ha nyheterna serverade på ett fat, om objektivt är omöjligt så inte medvetet vinklad, överdriven eller hetsande.

Min farmor var såklart orolig för oss, vi, den nya generationen. Det blir inga stora hål i hennes lilla pension, hon är safe. Men detta till trots, vem vill dö i en dipp?

Två frågor:

2008-12-11T13:42:00.002+01:00

1. Varför?

2. Vem räddar regeringen?

– Jobben ska stanna och utvecklas här i Sverige, säger näringsminister Maud Olofsson om krispaketet.

Smällen blir ju istället nästa generations. Varför inte bara inse att vi är körda som bilindustrination (sen länge; vem mer än polisen åker SAAB?) och börja fortbilda oss och utveckla områden där vi är konkurrenskrafiga. Andra insåg detta redan under tidigt 1800-tal och i den Ricardianska modellen redogörs för vikten av komparativ fördelar.

Maud Olofsson påminner mig om Mitt Romney på barrikaden, predikandes för Michigans utdöda bilindustri. Åh hur gick det sen?

Avgå -för du verkar inte ha något bättre för dig.

2008-12-10T19:44:00.005+01:00

Mer eller mindre folkvalda avgår, eller kastar in erbjudandet, titt som tätt vid kris runt om i världen. Nu senast Indiens inrikesminister till följd av terrordåden och Greklands inrikesminister som en respons på kravallerna utanför Aten.

Everywhere but here.

Lite spänning och turbulens men tillika förtroendebevis har ingen dött av så därför föreslår jag äldre- och folkhälsominister Maria Larssons avgång till följd av det här.

Äldreupproret har gått från att 87-årige Arvids* äggranson har halverats på äldreboendet i Höganäs till att gamla tvinar bort i sin ensamhet, övergivna och förpassade till lågavlönad och överbelastad bevakningspersonal som sin enda förbindelse med omvärlden. Det mina vänner, det är för jävligt!

* Om någon anser mig cynisk, på gränsen till kall, så vill jag bara tydliggöra att Arvids halverade äggranson självklart berörde något inne i mig, annars hade jag ju inte kommit ihåg att söka efter det fem år senare...

Pinsamt polisiärt övertramp.

2008-12-05T18:15:00.004+01:00

Följande scenario inträffade för 20 minuter sedan på Örebro Konsethus i samband med Magnus Betnérs föreställning och är skrivet utan överdrift:

Jag erbjuder mig att riva biljetter för att få loss ytterligare en person som hjälp till garderoben eftersom kön ringlar sig lång. Precis som på alla teatrar och konserthus med kapacitet på över 400 personer har Örebro Konserhus som policy att man måste hänga in ytterkläderna eftersom utrymningsvägarna markant blockeras vid en brand. Jag river biljetter och påminner folk som är omedvetna om detta och det är inga problem. Sen kommer en kille fram med jackan på och jag märker att han är lite uppretad:

- Hej, tyvärr får man inte ta med si...
- Du (öppnar polisbrickan han har i handen), det får man visst! Det är inte sant.
- Eh.... ok.... (ser ut som ett frågetecken)... jag jobbar inte på Konserthuset och jag följer bara de intruktioner jag har fått av dem.
- Men ni säger brandrisk, BRANDRSIK, det är inte sant.
- Ok, men jag hjälper bara till i dörren för att det ska gå lite fortare, jag kan hämta någon.

Han går och mumlar högt och surt. Sen kommer han tillbaka.

- DU, vad heter du?
- Helena.
- Mer?
- Sandklef
- Ok jag kommer ju dra det här vidare.
- Jaha, vadå?
- Ni vill ju bara tjänta pengar!!!!
- Men..
- Du har så...
- Men vill du inte lyssna på...
- Nej jag vill inte veta vad du har att säga. Jag ska ta det här med din överordnade.
- Ok men jag jobbar inte här så om du vill ta det här vidare kanske du ska lyssna på vad jag har att säga.
- Nej jag bryr mig inte vad du har att säga. Du ljuger och sen är du dryg och överlägsen.
- Är jag? Hur då? Du kommer hit och visar upp din polisbricka redan innan jag har hunnit förklara. Det är inte ok.
- Jag ska ta det med din chef.
- Ok men jag har ingen chef. Jag äger mitt eget bolag. Däremot kan jag hämta någon.
- Nej jag är inte intresserad!!!

Han går. Sen kommer han tillbaka, går före i kön och kastar biljettsnutten på mig.

- Ursäkta mig men jag måste faktiskt se din biljett.
Under en millisekund trycker han upp den i ansiktet på mig och går.

Jag förstår att han ångrade att han visade polisleg innan jag ens hade talat klart. Jag förstår att det retade honom att jag sa att det inte var ok. Men allt osm sker under den här turnén, varenda personals beteende, varenda missnöjd besökare, allt faller tillbaka på mig och Magnus. Därför bet jag med mig att jag aldrig är otrevlig utan anstränger mig extra mycket för att vara tillmötesgående. Att sedan kallas överlägsen av en polisman som vill bli insläppt med jacka efter att han visat polisleg, det känns aningen absurd.

Gött va att Magnus gick upp och inledde föreställningen med: "jaha så var det nån snubbe som började vifta med sitt polisleg för att slippa hänga in jackan, va är det för fel på er!"

EDIT: Enligt hans överordnade, polisbossen nere på station, så får man inte bete sig så här under några omständigheter. Men den första snubben som jag talade med på Örebro polisstation hävdade bestämt att "han inte var polis såklart"! Ingen skulle göra nåt sånt!

Nej just det, poliser har, som vi alla vet, rent mjöl i påsen. Alltid.

Namntabbe på Gotland.

2008-12-03T14:13:00.003+01:00

Igår svepte en omfattande rapportering om den man som under måndagen skjutit en annan man genom mediasverige. SvT-profilen, skådisen, poeten... Epiteten avverkades enligt löpandeband-principen. Med ett undantag: Gotlands Allehanda. Här hängdes hans namn tveklöst ut med motiveringen:

"Han är en i högsta grad offentlig person på Gotland och på många sätt synonym med Brucebo, det bor bara en person där."

Självklart är man bara några klick bort att alltid få reda på information som på ett eller annat sätt, och av etiska skäl, undanhålles i mediarapporteringen. Men låt det vara så. Vari finns allmänintresset?

"Det finns massor av människor som söker sig till oss för att få korrekt information. I ett sådant här läge är det viktigt att inte bidra till att det sprids lösa rykten och skvaller".

Korrekt information av den information som tillhandahålls är en självklarthet, men det är knappast synonymt med all information. Att folk skvallrar ligger i vår natur. Men att vilja hindra uppkomsten av grundlöst skvaller till förmån för personriktat skvaller är väl inte en lösning, snarare en paradox?

TUs etiska regler för press, radio och tv säger:

Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Om det vid något tillfälle finns skälig anledning av att vara ytterst restriktiv med bild- och namnpublicering så borde det gälla vid offentliga personer. För dessa publika varelser döms obarmhärtigt på förhand och tillåts aldrig komma hela vägen till rättslig prövning i allmänhetens skoningslösa konsensus. Det spelar ingen roll om Peter Wennblad och alla vi andra kan se det uppenbara i mannens brott, vi är inte den dömande makten och ska så heller inte vara.

Eller som TUs uppmaning vidare säger:

Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.

(New) Home, sweet home.

2008-11-30T14:51:00.005+01:00

Jag är ledsen att jag varit en kass bloggare, men jag har varit så upptagen av fixarångorna. Men ovan ser ni resultatet: Betnér-Sandklef på Mortons st., New York. Hejja våren!

Savianos "det närmar sig döden"-upplevelse.

2008-11-26T00:41:00.002+01:00

Kanske lite osmakligt av Rushdie att göra just den där gesten mot Saviano, ni vet gesten som simulerar att du ska skjutas....

Vidare undrar jag om någon berättade för Saviano, efter hans hyllningstal till Svenska akademin, att Horace fegade ända till Kerstin Ekman tog honom i örat via Expressen. Så mycket för den backupen. Men mr Engdahl hann iallafall innan jul, det är ju huvudsaken!

Bittersweet...

2008-11-25T23:31:00.005+01:00

I whish I could rape, I just want to have the power. I wouldn't abuse it; I would make the choice everyday not to.

- Silverman -

Könsneutral komik.

2008-11-23T23:55:00.003+01:00

"I'm not drunk right now, I find this challenging enough being high. Anybody else high on heroin? Oh I love it, I love it, I can't stop, it's like crack.

No, I don't have a drugaddiction, but sometimes I wish I did, cuz it would explain why I have nothing..."

* * *

"The Olsen twins, they're always in the news. Everybody rallies around Mary-Kate cuz she is anorexic, but I feel sorry for the fat one! Sucker for the underdog..."

Bonnie McFarlane - såklart mycket bättre live istället för ociterad.

It's been said before:

2008-11-23T23:52:00.002+01:00

Vi är fitta. Punkt.

Tack för mig!

2008-11-21T20:46:00.003+01:00

Idag satt jag högt med en ledbandsuttänjd fot på instrumentbrädan medan Magnus fick lov att släppa sitt storhetsvansinne och själv ratta bilen till Louis de Geer i Norrköping. Jag hade ingen karta, bara en svag aning om att det låg mellan spårvagnsspåret och vattnet. Cirka.

Jag fick skäll, dock gick det aldrig så långt som till stryk, och ringde en norrköpingsvän för vägbeskrivning. Hon frågade mig om status och på detta svarade jag följande:

- Ja, vi är mellan nåt grönt (en allé) och Sibyllavägen (en väg där det låg ett Sibbylla gatukök). Nu är det nerförsbacke.

Så var det med den examen, frilansdrömmarna och statusen som intellektuell. Tyckarplatsen på P3 är tydligen stängd sen en längre tid tillbaka och för all framtid.

Svunna tider....

Kvinnlig avvikelse -ännu ett inlägg i debatten om humorfittorna.

2008-11-21T10:44:00.002+01:00

Upphovsmannen bakom ett framgångskoncept inom stand-up samtalar med Betty Skawonius om kvinnliga komiker:

- Jag tycker inte att det finns överdrivet många roliga tjejer i Sverige, och det beror på att nästan allihop utgår från att vara kvinna. Det är min teori. De går upp och säger: Jag som kvinna tycker så här Ni män, ni är så här.

Jag skulle säga att hela svenska humorgenren implicit utgår från hur att vara man. Då är det inte konstigt att så fort en kvinna öppnar käften så analyseras det utifrån något som skulle vara (tråkigt) avvikande.

Och det är dessa uttalanden som företräder svensk stand-up.

På samma sätt undrar Skawonius vid ett annat tillfälle varför en turnékvartett består av 100% män och svaret som ligger deltagarna själva närmast till hands lyder: "för att vi tycker om att jobba ihop, för att vi är polare". Tar man det steget längre och gör en inte alltför djup analys så blir ju en naturlig följdfråga: "ja, och varför råkar ni vara just en homogen grupp män som jobbar ihop och är polare?". Är det verkligen en slump att det inte finns några kvinnor?

Kanske förblindar de cementerade strukturerna även mannen på barriären?

(Ni ser, jag är inte bara idealist, jag är obstinat också)

Aron Flam tar till orda, dock oklart från vilket håll han slår (fortsättning på föregående inlägg)

2008-11-19T13:47:00.006+01:00

Brillianta Aron Flam svarar Nour på Newsmill idag och tyvärr skulle jag gärna se att han rätade ut lite frågetecken åt mig, något som kanske ligger honom i fatet då han själv efterlyst längre och djupare inlägg på den här sidan.

Självklart måste vi se nya perspektiv, annars tröttnar vi. Vidare håller jag med om att det avvikande perspektivet kan vara roligt. Men Nour diskuterar inte huruvida det är roligt att vara kvinna i sin humor, utan att vara kvinna oavsett sin humor. Om man är svart och väljer att dra skämt om etnicitet är inte det samma sak som att man betraktas som svart utan att det är relevant för akten. Nour vill kunna gå upp på scen och vara komiker, precis som jag önskar att vi inte har priser för bästa kvinnliga respektive manliga skådespelare, precis som jag önskar att vi snackar president framför svart president.

Om en kvinna, jude, svart eller cp-skadad väljer att tala om och basera sin humor på det avvikande (förutsatt att normen är den heterosexuella vita mannen) så är det upp till publiken att döma huruvida det är kul. Men om ovanstående väljer att gå upp och prata om barn, sex eller flygplansmat så borde det ske utan att publiken lägger värdering i personens tillhörighet; publiken gör sig själv en otjänst genom att döma personen på scen utifrån det som samhället väljer att kalla avvikande. Självklart dömer vi alla utifrån vårt eget värdeverktyg och det finns risk för att min utopi slår över mot en orimlig idealism. Men då kvinnligt är starkt underställt manligt så tycker jag att det är synd men ganska uppenbart att dessa förutsättningar gör det svårare för en kvinna att konkurrera på samma villkor som män på scen.

"[...] på stand-up scenen har jag aldrig känt mig censurerad, miljön må vara grabbig (eftersom det råder brist på kvinnor), men är du rolig, unik och närvarande ska det nog gå ändå". Men vad kommer först; är miljön grabbig för att det finns få kvinnor eller är kvinnorna få för att miljön är grabbig? Man gör sig själv och branschen en otjänst genom att vägra se komplexiteten. Kvinnor kanske inte alltid exkluderas explicit men män inkluderar inte lika lätt kvinnor som män. Det är ett faktum som kallas patriarkat som vi kvinnor alltid kommer KÄFTA EMOT, för att använda Nours retorik. Och sen är vi tillbaka på ruta ett.

Önskar mig ett gäng manliga komiker som istället för att försvara sin egen grotta kanske kunde lyssna. Få är de kvinnor som vill ha inkvotering på någon nivå i samhället, ge kvinnor samma förutsättningar som män genom att inte se på dem som ett kollektivt kön.

Nour El-Refai försvarar kvinnans rätt till vara utan att förpassas till kvinna.

2008-11-18T21:29:00.011+01:00

Nour El-Refai skriver ett välkommet och hetlevrat inlägg i debatten mansdominans och humor som, till min stora besvikelse, är mer aktuell än någonsin. Hon ifrågasätter Johan Cronemans krönika i DN om bristen på kvinnor under SvTs ståuppkväll där han upplyser, upplyser, kvinnor att ta mer plats. - Ni måste ta för er! är hans uppmaning där han sitter och surar över könsfördelningen hemma i soffan.

Nour beskriver grabbigheten och hur hon alltid först och främst är kvinna. Hon har satsat på humor och är därmed kvinnlig komiker. Till skillnad från sina manliga kollegor som rätt och slätt är komiker, basta! Och detta är inget unikt; i polisförordningen från 1957 använde man beteckningen polisman och kvinnlig polisman för att sära på könen vilket med den logiska följden, eller snarare det eftertraktade resultatet, får kvinnan att betecknas som det andra, det avvikande. Beauvoire säger det än vackrare med orden: On ne naît pas femme, on le devient (man föds inte som kvinna, man blir det).

Kvinnors svårighet att komma igenom glastaket bör dock inte skyllas elaka män, det är mer intressant att tala om homosocialitet; män söker sig till män, något som är genomgående i alla samhällsskikt. En man känner lättare igen sig i andra män och söker sig till sådana individer som han har förtroende för. Männen har i egenskap av män större makt och kontrollerar större resurser än kvinnan. De har därför mer att erbjuda, större resurser att byta med. Därmed kan vi döda bluffen där kvinnan "får tar för sig på samma villkor som männen och sluta gnälla" för dessa samma villkor existerar inte. Den svenska fostran i den heteronormativa fåran gör dessutom att vi umgås med samma kön och parar oss med det motsatta; komiker, som i detta fall, fikar med sina jämlika kamrater skulle med stor sannolikhet känna sig obekväma att bjuda ut Agneta, Anna eller Linn på lunch med brainstormning, middag med avec skulle ligga närmare.

Responsen på artikeln tål inte att vänta på sig, att läsa dessa är emellanåt en obehaglig orgie av avund, försvar och oviljan att haja:

Om kvinnor skulle sluta tända på mäns kapacitet och status skulle män som grupp vara mindre uptight och dominanta. Därmed skulle även den lättande känslan av att skratta åt/med män försvinna. Och då skulle båda könen vara lika tråkiga.
- Kvinnor har därmed sig själv att skylla. Sluta profilera männen, ignorera istället. Förutsättningarna skapar ni själva osv.

Däremot är jag väldigt frågande till varför Nour El-Refai förs fram som representant för kvinnlig humor i Sverige. Hon gjorde präktigt fiasko i Melodifestivalen och hon har tydligen gjort ett, säger ett, framförande som ståuppkomiker.
- Är det relevant för tesen och Nours resonemang? Nour är kvinna och komiker och har självklart rätt att göra anspråk på förändring i frågan. (Vidare måste det tydligen understrykas att humor är individuell, vilket de felsta av oss insåg redan i förskolestadiet)

Sorry, generellt sett är kvinnliga komiker astråkiga. - Att göra den här generaliseringen är sorglig: påståendet att kvalitéen står i direkt korrelation till dess kön är sorgligt absurd och visar ännu en gång på stigma och på svårigheten för kvinnor att ta sig fram i branschen. Det står för få roliga kvinnor på scen för att de inte premieras likt män.

Självklart är det positivt att Croneman slutligen har gjort en observation, men att liksom nöja sig med det? Tycka att "ja vem är ju jag att kräva för mycket?" är precis så som samhället fostrar kvinnor. Vara glad att Johan har uppmärksammat hundbajset är att nöja sig med att Mill önskade rösträtt för kvinnorna. Nej vi ska stå på barriärerna och skrika oss hesa tills vi har fått det vi förtjänar. We wont settle for less, hell no!

Slopa Presstödet!

2008-11-15T15:38:00.003+01:00

Igår diskuterade jag presstöd med en mycket klok man. Det hela hade sitt ursprung i att jag applåderade mig själv till konststycket, eller snarare mitt ett delmål, att inte behöva annonsera i Corren. Min beef med Corren, för jag kan inte påstå att den är ömsesidig, tog sin början 2006 när denna, precis som andra tidningar i dess storlek, står för orimliga annonspriser, marginell upprepningsrabatt samt oflexibel personal. När man är enda tidningen i ett stort upptagningsområde (jmfr. NA i Örebro eller Sydsvenskan i Malmö, den senare försatt under obetydlig konkurren) så kan man själv diktera sina villkor. Men råder fri konkurrens?

DN har en upplaga på 344 200, Corren 58 400. Modul 23b kostar 6853:- hos DN, 6116:- (priser ex. moms). Nu har DN specialmått så deras annons är 10mm smalare än Correns men det är denna modul vi använder oss utav. Stockholm är en storstad och läses dessutom runt om i länen. Men det går inte att frångå att annonskostnaden per potentiell exponering blir 0,019 kr för DN respektive 0,104 kr för Corren. Eller att det skulle kosta 36 460 kr för en modul 23b i Correns priser för att nå ut till lika många som DN når för 6853 kr.

Men! Den stora skillnaden här är ju den att Corren har presstöd vilket DN saknar. Så förutom hutlösa priser och ingen konkurrens så får de X antal miljoner i statliga bidrag varje år. Nu har även DN ansökt om presstöd. Då de kvalificerar har de också en sjävklart rätt att erhålla bidraget, och därmed har i stort sett alla morgontidningar i Sverige presstöd. Känns detta som en sund utveckling?

Annonspriser och tillika kostnaderna för en prenumeration bör vara reglerade med målet att tidningen ska gå med vinst utan bidrag. Visst kommer det lokala att försvinna och visst är DN Stockhomscentrerad. Men då får väl konsumenterna ställa krav. Vi pratar mångfald och landsbygd, men här finns inget automatiskt motsatsförhållande (och det tål att sägas både för kravodlad gurka och för lokaltidning): om det är viktigt för dig så får du också betala vad det kostar! Jag tycker det är helt rimligt att mina föräldrar får betala 50 spänn för en HN. Det kommer därmed inte betyda att det kommer att finnas EN tidning att tillgå i handeln, efterfrågan styr utbudet och inte tvärtom. Sen kommer vi garanterat inte ha ett lika stort utbud, men då får vi väl fråga oss själva om vi verkligen behöver det.

Papperstidningarna är vid nästa generationsskifte dessutom ett minne blott så låt det ev. bli en naturlig följd p.g.a slopade bidrag. Låt oss vara konsekventa! Sen betalar jag gärna Correns absolut rimliga hutlösa priser.

Fia.

2008-11-15T00:29:00.004+01:00

Jag letar efter aerobicskor och försökte smalna av mitt sökområde genom att skriva dansskor i sökfältet.

Låt mig säga så här, det var inte riktigt buggskon Fia jag sökte (not till själv: korrekta och genomtänkta sökord är av smärre vikt).

"Historic for Some, Same Old Shit for the Rest of Us" -Harvey Fierstein

2008-11-12T20:28:00.004+01:00

Segerruset medgav en form av trancendental yrsel och det finns bara utropstecken efter Yes we can! och Change can happen! Och visst är det sant, vi har överskridit stigmatiserade etniska gränser och visat att hudfärg varken är ett hinder eller en förutsättning för att inneha ett av världens största maktämbeten.

Dock vill jag skärskåda alla amerikaner som den 5 november kände en blandning av extrem lycka och extrem sorg. Lycka för att President Elect delvis är afro-american, sorg för att Californien bland andra, röstade mot lagen för rätten till samkönade partnerskap. Visst, Cali är liberalt i svensk mening; det räcker att besöka Venice Beach för att få det bekräftat. Men i ärlighetens namn, vad hade ni förväntat er? Är det inte lite skenheligt att känna overload with joy över valet av en svart president, när just denna president sätter sig emot samkönade partnerskap? Är rasen/etniciteten/färgen i det fallet viktigare än hans politik, eller resonerar man som så "att man inte kan få allt"? Jag tycker att detta hyckleri förpassar Obama till en ras snarare än en kompetent politiker och det, i min värld, är fruktansvärt sorgligt. Kanske besitter jag ett utifrån perspektiv, kanske saknar jag relevant sexuell läggning eller etnicitetsperspektiv...

Här kommer iallafall ett intressant inlägg i debatten om den kalifornska dödsdomen, publicerat av min homosexuella vän i nämnda delstat, som både är gay och Obama-vurmare.

By Harvey Fierstein

While we dance in the streets and pat ourselves on the back for being a nation great enough to reach beyond racial divides to elect our first African-American president let us not forget that we remain a nation still proudly practicing prejudice.

I have heard this day described as one of transcendence where Americans came together to prove that we are, above all, a nation of fairness. World witnesses wrote that we rose above ideology, politics and bigotry to achieve a great moment for America. Meanwhile, on this same Election Day, we great Americans passed laws as heinous as any Jim Crow legislation. We great Americans reached out and willfully put our name to language that denies an entire minority group their equal rights.

Of course I am referring to the states of Florida, Arizona and California passing legislation to specifically deny gay people from entering into the contract of marriage. Actually, that's not true. We can still get married, just not to each other. Yes my friends, Florida and California have now made it legal for gay men and lesbians to marry as long as we don't marry our partners. How much sense does that make?

Now, before you rise up on your high horse to holler, "We're not against Civil Unions, just Gay Marriage", let me once again explain that THE SUPREME COURT HAS STATED THAT SEPARATE BUT EQUAL IS NOT EQUAL. And even if it were, civil unions are simply not equal to marriage.

Let me give you a simple example that anyone can follow. John and Jim are registered as domestic partners and so, just like a married couple; Jim is covered by John's employee health care. That's really nice. BUT... since the IRS does not recognize civil unions or domestic partnership Jim has to pay income tax on the value of this coverage. So, unlike a married couple, John and Jim are penalized hundreds of dollars for not being married. That's not fair. That's not in the spirit of the civil union legislation. And that's just the tip of the iceberg of the inequality being offered.

Listen, my fellow Americans, I am only asking that we get sensible about this controversy. Gays are not asking for religious blessings. We are not asking for everyone to come to our weddings. We are not asking the government to force churches and synagogues to perform marriage rituals or even to allow us into their tax-exempt edifices. We are simply and forcefully demanding equal protection under the laws of this nation as tax paying, voting, property owning citizens. I want no more or less protection than granted any heterosexual to control and distribute my holdings.

State sanctioned marriage is a civil contract period. A contract is not a judgment of moral value. It is a legal agreement between two parties that testifies to a meeting of minds between those consenting entities. It is not a religious act or rite and so has nothing to do with Adam and Eve or Steve or even Harvey. I often say that if you want to really want to understand the contract of marriage just ask anyone who has been divorced. The marriage contract is one of property rights. Or maybe you can look in the bible to see what Adam had to say about divorce since Eve was his second wife.

So, while we rightfully celebrate the election of our first African American president, let us take a moment to mourn the passage of three new laws legalizing prejudice. Of course there will be those who claim that voters were only protecting the institution of marriage to whom I would suggest it is just as likely that Obama's supporters were only voting against W. Breaking the lock on my door doesn't make your home any more secure.

Post-victory stressdisorder?

2008-11-11T10:30:00.002+01:00

Kära the Onion visar en inte alltför smickrande bild av de besatta Obama-anhängare efter att segerruset lagt sig.

Obama Win Causes Obsessive Supporters To Realize How Empty Their Lives Are

Jay-Z re-invents himself.

2008-11-06T11:22:00.003+01:00

Rosa Parks sat down so Marthin Luther King could stand.

Martin Luther King stood so Barack Obama could run.

Barack Obama runs so our kids can fly.

I svallen efter valet får vi inte glömma...

2008-11-05T16:13:00.004+01:00

Något som ena dagen kan kännas jävligt hett kan nästa dag kännas så förlegat. Som att idag se en repris från Jay Leno, inspelad en vecka före valet.

Det som dock aldrig går ur tiden och som alltid bör kännas inaktuellt är okunskap och ignorans. Leno gick ut på gatan och intervjuade förstagångsväljare för att ta del av deras kunskaper om USA och amerikansk historia. Självklart en populistiskt vinklad kavalkad där man valt ut de mest ögonrullande citaten. Men ändå..

En kille iförd "Obama for president"-tröja fick frågan om han kände till någon aktuell eller nära förestående presidentkandidat som varit POW (Prisoner of War). Ungefär så här fortlöpte diskussionen:

(XX) - No....
(JL) - Can you not think of anyone?
- No. Or do you mean in this election?
- Yes, thats right!
- Is it McCain?
- Correct. What war was it?
- Hmm. He is very old....
- Yes, so what war could it have been?
- Maybe the Cold War?!

Valvaka.

2008-11-04T11:52:00.004+01:00

Världens största val. Världens förhållandevis viktigaste land håller sitt hittills förhållandevis största val. Aftonbladet annonserar i SvD om sin valbevakning, Anna Koblanck rapporterar direkt från Kenya inatt, DN kör ett "exklusivt samarbete" med New York Times, SvT har skickat 10 reportrar och varenda tankesmedja/organisation/förening med självaktning har denna vecka resor till Washington där deltagarna får knata Vita Huset-gräsmatta, träffa sönderstressade lobbyister och slutligen nå klimax vid ett foto-op med Hillary Rodham Clinton.

Men trots alla kampanjmiljoner, lovord och en nyfiken och engagerad omvärld så läggs väldigt lite fokus och resurser på att underlätta för demokratins stöttepelare; de röstbeättigade. Visst har vi frossat hämningslöst i bildserier av caravan-parks, det förtappade Michigan, den glamorösa eliten, ögonblicksbilder från en Barbershop i Chicago eller följt en ölinfluerad diskussion under ett biljardparti, vi har mött familjen som förlorat sitt hem och den alldeles för unga och alldeles för rika finansvalpen. Men det talas väldigt lite om det faktiska röstandet och förutsättningarna därom. Tidningen Fokus rapporterar om de nya registreringslagarna i vissa delstater som kräver att du måste ha ett id-kort för att rösta. En självklarhet kan tyckas men många både saknar legitimationshandlingar och kunskapen om detta nya krav.

I somras blev vi bötfällda för fortkörning av en state-trooper i cowboyhatt mellan Arizona och Nevada. För att kunna betala skulle vi skicka in en check eller betala på de countyt som polisen kom ifrån. Problemet var bara att det tog uppemot en vecka för hans polisstation att registrerar boten så vi gjorde bäst i att avvakta. Detta gjorde det hela omöjligt för oss eftersom att vi var på väg 100 mil bort, målsättning Las Vegas. Vi löste det ändå men det är just dessa förlegade regler som försvårare i ärende som handläggs av polis eller annan myndighet. Enligt Fokus måste du ha både födelseattest och pass för att få ett id-kort utfärdat, vilka kostar 50 respektive 95 dollar. Sen måste du resa till countyts huvudstad för att erhålla själva doumentet.

Vid de senaste valen har röster höjts om tillgång på röstlokaler; områden med fattiga invånare, inte sällan minoriteter, har haft färre vallokaler än välmående vita disktrikt. Köer har också skapat problem och för folk som måste ta ledigt från jobbet kan detta vara ödestigert. I Ohio tvingades folk att köa uppemot 24 timmar p.g.a krånglande teknisk utrustning i det senaste valet.

Självklart måste det finnas regler och lagar för att inte fusk ska uppstå, men dessa måste ju anpassas så att just fusk inte blir förlängningen av densamma. Ett så stolt land som USA borde ju också kunna stoltsera med sina nöjda stöttepelare. Demokrati är förvisso ett urvattnat begrepp och begreppsinnebörden inte alltid självklar. Men visst är det ibland tunna gränser som utgör skiljelinjer mellan demokratiska och odemokratiska stater. Det visste Platon redan 500 f.kr vilket han sedemera också redogjorde för i "Staten".

Men valet är ju också kul! Jag ska ikväll äta macaroni n'cheese och dricka Sam Adams samtidigt som jag i takt med alkoholens kraft ska ondgöra mig över protektionism och imperialism (läs krig). Jag ska i goda vänners lag skratta gott till mitt klipp "Best of Sara Palin" och jag ska försöka kränga min bok "John McCain- en politisk biografi" för billiga 50 kr till någon som tycker att det kan vara intressant att förkovra sig i en slagen presidentkandidats svunna historia.

Jag lämnar er med vinnaren av "The 20 greatest campaign ads of all time" enligt Nerve.com:

God Valnatt!